onsdag 14 augusti 2019

Där insikter föds

Ännu ett manus, nummer tre i ordningen, har skickats till Det Stora Förlaget (ett annat den här gången) efter uppmaning till omarbetning. Det här betyder att tre manus, av tre möjliga, har väckt visst - om än försiktigt och övergående - intresse hos tre olika, betydande förlag och detta måste väl ändå betyda något, intalar jag mig. Det här är väl något att glädjas över, eller? Nej, jag vet ju att jag inte ska ta ut något i förskott men det är svårt att låta bli och ibland liksom bubblar det över men jag är cool, jag är lugn, jag hanterar det här vuxet och rationellt ...

Bildresultat för crazy dance fresh prince gif

Åja, lite glad kan man väl få bli för samtidigt börjar - faktiskt! - ett arbetssätt, en riktig arbetsmetod falla på plats! Det handlar om en idé som följs av en skiss som följs av MYYYYCKET tankearbete och därefter genomgång på genomgång på genomgång av det som först var en skiss och som sedan byggs på vartefter, för att i slutänden bli något mycket större än de enskilda orden, meningarna, styckena, kapitlen. Så enkelt kan det formuleras, men så oerhört tidskrävande ... Hur mycket arbete, hur många timmar? Jag vågar inte ens räkna, jag vill inte räkna, det handlar inte om timmar och minuter, kronor eller ören, det handlar om passion - varken mer eller mindre. Du måste tycka att det är SKITKUL att befinna dig inuti ditt eget huvud från bittida till sent, tänka, vända, vrida, grubbla, älta. Och du måste tro på din story, du måste vara den trogen hur många gånger du än misströstar! Har du väl kommit så långt att du har en början, en mitt och ett slut - även om det bara är i ditt huvud - så är det stora slaget vunnet, då håller storyn. Då har du något där. Ge inte upp! Det går! Det ska gå! Det ska fanimig gå!

 Relaterad bild

söndag 14 juli 2019

Konsten att avliva sina älsklingar

Kill your darlings. Som skrivande varelser är det viktigt att vi då och då tar oss en funderare i akt och mening att avveckla en mening/ett stycke/ett kapitel som kanske har spelat ut sin roll, som inte längre fyller en funktion men som vi har hållit fast vid för att det känns så cool/roligt/fyndigt.

Bildresultat för kill your darlings quotes

Alla gör det, alla måste göra det, alla behöver göra det. Men gör vi det tillräckligt ofta och tillräckligt genomgripande?

Jag har två fullgångna manus som båda är baserade på gamla idéer. Vi talar inte ett par år här, utan i det ena fallet rör det sig om ett par decennier och det andra fallet kanske ett decennium. Idéer som har känts sådär inihelsike rätt och fantastiska att jag inte har lyckats släppa taget om dem men nu när jag tänker efter, när jag rannsakar mig själv inser jag att det kanske är dags att släppa taget ändå.

Båda manusen har väckt bokförlagens intresse men inte nått ända fram. De har båda två fått se sig nedbrutna i molekyler och uppbyggda på nytt, men utan att jag riktigt känner att jag kan sätta fingret på vad som saknas och vad som behöver ändras. Och kanske är det gott så. En idé som var ny och fräsch för tio år sedan kanske inte går att återuppväcka i det oändliga. Det kanske är bra som det är, jag har gjort mitt försök, jag har knåpat och knepat och kämpat och suckat och jag har varit så jäkla envis men de kanske inte når längre än så här? Nice try, men nu går vi vidare, liksom?

Bildresultat för dags att gå vidare

Det behöver inte ens vara ett nederlag, det kanske är alldeles naturligt! Jag har lärt mig väldigt mycket på vägen och nu är det dags att gå vidare med nya friska idéer. För idéer finns det ju alltid, eller hur? Mister du en idé, står dig tusen åter ... eller hur var det nu?



måndag 1 juli 2019

Att vara eller inte vara ... ledig

I dessa tider får jag ofta frågan "Har du semester nu?" och varje gång blir jag lika ställd. Svarslös. För har jag semester? Egentligen? Handen på hjärtat? Och frågan jag själv - alltid - ställer mig i det läget är "Vad är semester?"

Bildresultat för hängmatta

Är det detta - att ligga i hängmattan - som är semester eller kan semester också vara det faktum att man lämnar huset i stan och åker till landet? För det är nog så jag tänker. Jaha, nu är jag på landet, då har jag "semester". Fast skillnaden mot en vardag i stan är hårfin. Det handlar nog bara om att sitta och skriva vid köksbordet med sjöglimt kontra på kontoret utan sjöglimt, för skriver gör jag oavsett. Det går inte att stänga av på samma sätt som man stänger av ett "vanligt" jobb.

Kanske borde jag börja lära mig att avsluta ett skrivprojekt lagom till midsommar ...? Men det funkar ju inte så, eller jag funkar inte så! Dessutom har jag alltid minst ett i tanken halvfärdigt projekt på gång i samma ögonblick som jag avslutar det föregående så skrivarbetet är i själva verket ett ständigt pågående maratonprojekt. Ett uppdrag utan slut.

Bildresultat för oändlighet

Men nog borde jag väl kunna sätta ner foten och säga att "Nähe, nu behöver jag lite ledigt!". Jo, och jag gör ju det, då och då. Då och då tar jag mig ledigt i ett par timmar och gör något helt annat. Typ målar hus. Eller går en promenad. Eller går till gymmet. Men annars är det "Öppet" på mitt kontor mest hela tiden.

Bildresultat för öppet dygnet runt


onsdag 19 juni 2019

Inspirationens mekanismer

Tidig morgon. En tom villagata. En medelålders, vit man. I nästa stund händer det oväntade - men vad är det egentligen som händer?

Bildresultat för häpen

Jag är på väg hem från gymmet, ryggsäck på ryggen, flipflop på fötterna. Soligt, lätt vind och jag går i tankar när, blott tio meter framför mig, en blå Toyota stannar in med ett ryck. Dörren slängs upp och en fot blir synlig, därefter båda fötterna och så reser mannen sig upp i hela sin längd och nu vaknar jag till! Endast iförd ett par gigantiska hörlurar och en ganska kort, svart morgonrock springer den medelålders, vite mannen över trottoaren och in i ett hus. Min förvåning är total och jag skyndar på stegen men när jag är i höjd med det aktuella huset har mannen  försvunnit in i husets innandöme och jag hinner inte få någon uppfattning om hans eventuella ärende.

Bildresultat för blå toyota

Hörlurarna var av modell hörselkåpor men även om bilen hade några år på nacken så var den inte så risig att dess motorljud på något sätt krävde skyddsutrustning.
Morgonrocken var svart och förmodligen i mjuk fleece eller liknande. Den såg ren ut, tjock och stadig och med tanke på morgonens temperatur var den sannolikt åt helskotta för varm!
Och bilen har han lämnat på tomgång!

Bildresultat för svart morgonrock fleece

Så vad gör jag nu? Ska jag stå kvar där mellan de nymornade villorna för att försöka ta reda på vad som händer, eller ska jag fortsätta min promenad? Jag väljer det senare, om inte annat så för att slippa få mina illusioner skingrade. Jag vill faktiskt inte veta vad den där mannen har för sig, för risken är  stor att hans förehavanden inte alls motsvarar mina förväntningar och jag vill gärna leva i tron att det var något spännande på gång. Att mannen är typ "My friendly neighbourhood wacko" eller något sådant. Runt mannens eventuella galenskap kan jag sedan spinna otaliga, mer eller mindre fantasifulla, teorier - eller skriva ett kul blogginlägg! Dum vore jag ju om jag förstörde den möjligheten!


onsdag 15 maj 2019

Konsten att glädjas i förväg

Bildresultat för pirat

En liten pirat, någon?

Skämt åsido, nej jag ska inte ha fler barn! Men bilden illustrerar ett visst bokförlag som just idag har låtit meddela att mitt manus nummer två har gått vidare till nästa nivå. Just nu ligger det ute för läsning av lektör och jag är fjantigt, patetiskt lycklig. För om jag inte kan glädjas redan nu kanske jag inte får möjlighet att glädjas alls. So, here we go:

Bildresultat för champagne fira

P-A-R-T-E-Y!

onsdag 17 april 2019

Månadens soundtrack



Inte min vanliga repertoar, det är sant! Icke desto mindre utser jag Lyras "Allt som glittrar" till månadens soundtrack.

Den får representera en kul period i livet, en tillfällig anställning och ett team som alltid kommer att ha en plats i hjärtat. Ett team som nu är upplöst eftersom företaget inte fick till vårt projekt som de ville, men vad gör väl det? Jag fick möjlighet att prova på att arbeta med "riktiga" människor igen - efter över 25 år som frilansare - och det visade sig vara JÄTTEROLIGT! Kommer definitivt att göra det igen!

Så, varför en raplåt om tonårskärlek med mörka undertoner? Jo, för flickan bakom Lyra ingick i det här teamet och med månadens soundtrack tänkte jag slå ett litet slag för denna duktiga och ambitiösa unga dam. Lyssna! Jag är verkligen ingen rapfantast men det här gillar jag. Den har något catchy som gör att den sätter sig i bakhuvudet.

Så, från mig till er alla i teamet - ni vet vilka ni är! Jag önskar er en underbar vår och sommar och en glorious och glittrig framtid!

Bildresultat för beautiful heart

onsdag 20 mars 2019

Att bränna broar

Den här månadens soundtrack får bli Burning Bridges från Kellys hjältar.



Att bränna broar ... Det är inget nytt, jag har gjort det förr. En gång i tiden var brobrännandet något av en livsstil men så är det absolut inte längre och därför är det med ett stort mått vemod jag meddelar att ESB Text AB tar ner skylten.

Livet som frilansande översättare har varit spännande, givande och oerhört utvecklande men även ensamt och slitigt. Jobbet har följt mig genom tre barns uppväxt och i det sammanhanget hade jag inte kunnat välja ett bättre jobb, det har verkligen varit "äta kakan och ha den kvar"!

Det har tagit mig lite tid att komma fram till det här beslutet men efter 3,5 år i limbo har jag nu insett att "my translating days are over". Jag ägnar nu halva veckan åt att arbeta som vanlig löneslav och andra halvan åt att förverkliga mina romandrömmar - punkt. Så är det och just nu är det gott så. Det behövs inget mer, men visst kan det här förändras framöver - inget är hugget i sten.

Men att bränna mina välkända broar och i det här fallet fatta beslutet att be revisorn lägga företaget i malpåse, det känns ändå lite vemodigt. Så nu lyssnar jag på Burning Bridges ett par gånger och sedan får det vara färdigbearbetat!

Bildresultat för gråta gif