Frilansarens dilemma

Som frilansande, ensamarbetande översättare sedan nästan 20 år tänker jag nu presentera vissa nackdelar med det här "fria" livet. De är inte många, men de kan vara nog så besvärliga:

1. Problem med auktoriteter. Nåja, det här är kanske inte vare sig överraskning eller problem. Alla frilansare inleder sitt frilansande liv av en orsak. Det här är en av dem - och genom att arbeta ensam slipper du ofta undan det här problemet.

2. Problem med att passa tider. Kan däremot ställa till en del förvirring! Eftersom jag sällan har tider att passa - förutom deadlines, som jag oftast passar sittande vid skrivbordet - får jag lätta panikkänslor när ett möte, en tid hos tandläkaren, en lunch med kollega etc. innebär att jag måste befinna mig på någon ANNAN plats vid en SÄRSKILD tidpunkt. Det här har i sin tur gett upphov till ett fenomen: jag KAN inte passa tider! Antingen dyker jag upp en timme för tidigt eller en timme för sent. Typ.

3. Problem att umgås med människor irl. Jag slås ibland av att jag med åren har börjat känna ett visst mått av social fobi. Jag har inte torgskräck, absolut inte! Inte än, i varje fall. Men jag kan emellanåt känna en viss otålighet. Att umgås med cybermänniskor är så enkelt - när de blir tråkiga stänger du bara av!

4. Samtalsdödaren. Eftersom jag sitter hela dagarna framför datorn (läs Google) kan jag med bara några knapptryckningar omedelbart kontrollera vederhäftigheten hos det jag eller någon annan kläcker ur sig - irl eller på nätet. Det här är lika beroendeframkallande som cigaretter, löpning eller sex! Jag kan inte sluta! De småtrevliga spekulationernas tid är förbi - här är det hårda fakta som gäller. Basta!

Ja, det var nog det hela. För övrigt trivs jag storligen som frilansande ensamarbetare. Mitt kontor är min borg!

Anlagstest

Idag talas det om hårdare krav på de som söker till lärarlinjen. Säkert bra. De flesta yrken skulle behöva någon form av anlagstest, inte minst för att den sökande själv ska kunna se om man har valt rätt. Kanske hoppar man i galen tunna annars? Som mellansonens lågstadielärare, som stötte på patrull i form av föräldrar under sina första år som lärare. Hon insåg då att hon var så usel i föräldrakontakten att hon helt enkelt slutade som lärare och sadlade om. Kanske hade hon kunnat välja något annat redan från början? Men hur kontrollerar man sådant? Tja, det är väl det som är frågan.

Ett vet jag. Att kontrollera om du är lämpad som översättare torde vara ganska enkelt! Placera ett stort pussel framför den sökande, eller varför inte ett maffigt korsord. Om vederbörande inte går igång på något av dessa, bör hen söka sig någon annanstans!