måndag 23 september 2013

Noveller, vinterbad och drömmar

I eftermiddag ska jag sammanstråla med den ena av mina två medförfattare till den novellsamling som nu ligger klar. Vi ska diskutera hur vi går vidare med de texter som har stötts och blötts i ganska precis ett år nu.
Tillsammans har vi tre författare genererat en inneboende kraft som jag, som ensam författare, aldrig har känt tidigare. Om en av oss har misströstat har det funnits två andra som har peppat. Om en har kört fast har det funnits två andra som har lett in på rätt väg. Därför har det här arbetet varit så lustfyllt, och gått så lätt! Och jag kan utan att tveka säga att det är det bästa jag har skrivit, någonsin.

Och någonstans i bakhuvudet har nya drömmar börjat ta form. Min gamla dröm om att i bokform få ge ut något, vafansomhelst, någon gång i livet, har bytt plats med mer specifika önskemål om en gradvis övergång från översättande till författande.
Även min närmiljö har börjat omformas. I min fantasi ser jag mig sitta i en skrivarstuga på en tomt som sluttar ner mot vattnet. Jag ser ett båthus, en brygga. Jag ser mig på bryggan, i min Evakostym, och jag dyker lugnt och stilla ner i det svarta, kalla vattnet. Det är sen höst, alla löven har fallit från träden och frosten nyper. Mitt vår-, sommar- och höstbad har övergått i åretruntbad och min rastlöshet har en gång för alla slagit sig till ro där ute på udden. Var den udden ligger vet jag inte, men den finns där. Någonstans.