Efter ett halvsekel på jorden har man rätt bra koll på livet och kärleken, upp och ner, lycka och olycka. Jag vet vad jag kan och inte kan och vad jag skulle vilja lära mig, jag vet att jag är skräckslagen för spindlar men att jag inte har några problem att hänga en orm runt halsen och jag vet att jag älskar yoga men inte kan utöva det på grund av usla luftrör som täpper till och vägrar släppa in luft när jag befinner mig i vissa positioner.
Jag vet också att jag är en bra översättare, om än lite otålig, och att förmågan att skriva är en gåva som jag har fått utan att egentligen ha gjort mig förtjänt av den. Bäst är jag egentligen på att läsa, men det är svårt att slå mynt av att man är en jävel på att läsa skönlitterära böcker.
Jag vet också att jag har en oerhörd arbetskapacitet när det kniper, att jag är en av de snabbaste tangentbordsknattrarna i Sverige (ja, jag har testat det!) och att jag en gång i tiden var halvbra i höjdhopp. Och så vet jag, tyvärr, att jag är en vimsig själ med professor Kalkyls minnesbegåvning, att jag knappt hittar hem utan GPS och att jag är tjurig som en gris om någon försöker säga åt mig att jag ska göra något jag inte vill.
Men en sak visste jag då inte. Jag visste inte, förrän alldeles nyssens, att jag fick mikrofonfrilla om jag kammar ut håret när det är helt torrt.
Tja, vad säger man? Sockervaddsfluff is the new black?
onsdag 28 maj 2014
fredag 23 maj 2014
Har du en lång ... ficklampa?
Hehe ... Ibland älskar jag Google Översätt!
Jag satt här i mitt ca. 43-gradiga kontor, svärande över att jag måste ha så inihelsike med jobb just nu när det är så inihelsike varmt! Jag hade äntligen tröskat mig igenom en första omgång av ett stort "personalutvecklingsprojekt" (tungrott är bara förnamnet - som att ro Titanic med åror) och la det åt sidan med viss tillfredsställelse. Skrev "läsa måndag" i journalen och kastade mig över nästa batch med jobb. Och vad händer? Jo, följande:
Texten handlar om att semestra. Ett trevligt och lättsamt jobb - nästan orgiastiskt underbart efter det föregående. Men så snubblar jag över "Nicht lange fackeln". Egentligen inga problem, men det gick av bara farten. In med de tre orden i GT - och voilá:
"Inte långa ficklampor".
Tänk vad lättroad man är ibland!
GRILLA LUGNT!
Jag satt här i mitt ca. 43-gradiga kontor, svärande över att jag måste ha så inihelsike med jobb just nu när det är så inihelsike varmt! Jag hade äntligen tröskat mig igenom en första omgång av ett stort "personalutvecklingsprojekt" (tungrott är bara förnamnet - som att ro Titanic med åror) och la det åt sidan med viss tillfredsställelse. Skrev "läsa måndag" i journalen och kastade mig över nästa batch med jobb. Och vad händer? Jo, följande:
Texten handlar om att semestra. Ett trevligt och lättsamt jobb - nästan orgiastiskt underbart efter det föregående. Men så snubblar jag över "Nicht lange fackeln". Egentligen inga problem, men det gick av bara farten. In med de tre orden i GT - och voilá:
"Inte långa ficklampor".
Tänk vad lättroad man är ibland!
GRILLA LUGNT!
onsdag 14 maj 2014
Sova på jobbet? Nähedu!
Av olika orsaker sov jag nästan inget alls i natt och är således rätt "mosig i kolan", som vi brukade säga på 70-talet.
Att arbeta stående är självklart en förutsättning, annars somnar jag. Check, alltså!
Kaffe behövs också. Tre koppar and counting - check!
Lägg därtill Spotifys eminenta temaspellistor, med min senaste favorit "Songs to Sing in the Shower" på förstaplatsen. Den gör mig hoppig och lycklig, trots att ögonlocken hänger på halv stång. Just nu MMMBop med de rara små Hansen-bröderna - mina söners favorit när de var små. Det går helt enkelt inte att sluta sjunga/dansa!
Att arbeta stående är självklart en förutsättning, annars somnar jag. Check, alltså!
Kaffe behövs också. Tre koppar and counting - check!
Lägg därtill Spotifys eminenta temaspellistor, med min senaste favorit "Songs to Sing in the Shower" på förstaplatsen. Den gör mig hoppig och lycklig, trots att ögonlocken hänger på halv stång. Just nu MMMBop med de rara små Hansen-bröderna - mina söners favorit när de var små. Det går helt enkelt inte att sluta sjunga/dansa!
lördag 10 maj 2014
When not in Rome
Jaha, lördag och andra dagen på SFÖ-konferensen, som jag för en gångs skull inte deltar i.
Huvudtalaren är Bob Hansson och jag dreglar avundsjukt över entusiastiska Facebook-inlägg om hans framträdande. Lite småsniken känner jag mig allt.
Men så tänker jag att, whattheheck, man får väl roa sig själv bäst man kan. Eftersom den utflugne sonen - vars plötsliga föräldraaudiens var orsaken till att jag stannade kvar i stan - inte behagar vara hemma och roa sin mamma hela denna surgråa eftermiddag, så startar jag tv:n en stund. Nog måste det finnas något att förlusta sig med, så här mellan toalettstädning och smörgåstårtedesign (ja, jag tvättar händerna mellan uppdragen!). Och minsann, en matiné! Perfekt, tänker jag. En gammal svensk pilsnerfilm? En härligt sepiabrun gammelvästern? Ett mysputtrigt relationsdrama med Katharine Hepburn? Nähe, Rädda Willy 4 ... Jomenvisst, det får duga.
Jaaa' e' inte bitter!
Huvudtalaren är Bob Hansson och jag dreglar avundsjukt över entusiastiska Facebook-inlägg om hans framträdande. Lite småsniken känner jag mig allt.
Men så tänker jag att, whattheheck, man får väl roa sig själv bäst man kan. Eftersom den utflugne sonen - vars plötsliga föräldraaudiens var orsaken till att jag stannade kvar i stan - inte behagar vara hemma och roa sin mamma hela denna surgråa eftermiddag, så startar jag tv:n en stund. Nog måste det finnas något att förlusta sig med, så här mellan toalettstädning och smörgåstårtedesign (ja, jag tvättar händerna mellan uppdragen!). Och minsann, en matiné! Perfekt, tänker jag. En gammal svensk pilsnerfilm? En härligt sepiabrun gammelvästern? Ett mysputtrigt relationsdrama med Katharine Hepburn? Nähe, Rädda Willy 4 ... Jomenvisst, det får duga.
Jaaa' e' inte bitter!
torsdag 8 maj 2014
Friskt vågat
Tänk att de ska vara så svårt att våga ta betalt! "Jaså, vill ni inte betala det, men funkar det här då?" eller till och med "Nej, men det här gick så fort så jag behöver nog inte ta så mycket betalt."
Nu var jag på väg att falla i den där sista fällan igen. Ett pyttelitet expressjobb på ynka 18 ord, där jag slog till med en hel timmes debitering eftersom jag blev avbruten mitt i ett ganska snårigt jobb, som kräver oerhört mycket fokusering. Att gå emellan med något helt annat gör att koncentrationen kantrar. Som synes, eftersom jag bloggar nu!
Nu visade det sig att jobbet tog 1,5 minut och då var jag återigen på väg att säga "Nej, men det här gick så fort så jag behöver inte ..." I sista stund tog jag mod till mig och stoppade det mejlet. Och kunden protesterade inte alls, trots att han fick tillbaka filen cirka tre minuter efter att han skickat iväg den.
Det är väl inte så att jag skrattar hela vägen till banken för det, men ändå. Ett litet steg för mänskligheten och ett jättestort kliv för mig!
onsdag 7 maj 2014
Be afraid, be VERY afraid
Ibland översätter jag faktiskt utan att riktigt (det här är lite skämmigt att erkänna) tänka på vad texten i stort handlar om! Alltså, jag knåpar ihop en mening i taget och till slut är hela texten klar utan att jag riktigt exakt kan säga vad det står ...
Självklart ser jag texten på ett helt annat sätt när jag sedan läser igenom vad jag skrivit, men den här effekten är ganska intressant. Man kör mening efter mening, totalt fokuserad på syftningar, stavningar och hur man bäst klär den engelska/tyska/danska/norska ursprungsmeningen i svensk språkdräkt.
Detta hände nämligen just precis nu: Jag hade gjort klar en powerpoint-text. Jag hade översatt mening för mening, tittat på ppt-filen på skärmen bredvid, jämfört meningar, tittat på bilder, men ändå inte tagit in vad det handlade om. Så började jag läsa.
Texten handlade om hur man hanterar utsäde som har behandlats med kemikalier, i syfte att ta kål på allehanda skadedjur. Men när man läser alla instruktionerna inser man att utsädet i princip är LIVSFARLIGT FÖR ALLT LEVANDE! Du ska ha andningsmask, skyddsglasögon, handskar etc. på dig för att kunna hantera skiten. Och sen ska du stoppa ner det i marken, men du får inte så för grunt för då kan fåglarna få i sig ... Alltså, varningsflaggorna står som spön i backen! Och vad ska det bli av detta utsäde? Mat? Ja, troligtvis.
Och sen funderar vi på VARFÖR våra nära och kära drabbas av allergier, astma, cancer ...?
Är vi människor verkligen så intelligenta som vi tror?
Självklart ser jag texten på ett helt annat sätt när jag sedan läser igenom vad jag skrivit, men den här effekten är ganska intressant. Man kör mening efter mening, totalt fokuserad på syftningar, stavningar och hur man bäst klär den engelska/tyska/danska/norska ursprungsmeningen i svensk språkdräkt.
Detta hände nämligen just precis nu: Jag hade gjort klar en powerpoint-text. Jag hade översatt mening för mening, tittat på ppt-filen på skärmen bredvid, jämfört meningar, tittat på bilder, men ändå inte tagit in vad det handlade om. Så började jag läsa.
Texten handlade om hur man hanterar utsäde som har behandlats med kemikalier, i syfte att ta kål på allehanda skadedjur. Men när man läser alla instruktionerna inser man att utsädet i princip är LIVSFARLIGT FÖR ALLT LEVANDE! Du ska ha andningsmask, skyddsglasögon, handskar etc. på dig för att kunna hantera skiten. Och sen ska du stoppa ner det i marken, men du får inte så för grunt för då kan fåglarna få i sig ... Alltså, varningsflaggorna står som spön i backen! Och vad ska det bli av detta utsäde? Mat? Ja, troligtvis.
Och sen funderar vi på VARFÖR våra nära och kära drabbas av allergier, astma, cancer ...?
Är vi människor verkligen så intelligenta som vi tror?
tisdag 6 maj 2014
Rör inte min pappershög!
"Ett tomt skrivbord" säger man ibland när det inte finns några jobb som väntar. Nå, även om mitt skrivbord ibland är "tomt" i den bemärkelsen, så är det aldrig tomt på riktigt.
Ett rent, snyggt och prydligt skrivbord känns i mina ögon väldigt okreativt. Oanvänt. Som om den som sitter vid skrivbordet aldrig har några tankar som oförhappandes dyker upp och pockar på uppmärksamhet.
Mitt skrivbord är aldrig tomt, i betydelsen renstädat. Kanske inte lika illa som ovan, och jag brukar definitivt inte ha några män som ligger och dräller på kontoret, men jag gissar att det är ungefär så här min äkta hälft ser mitt kontor (minus den skäggige mannen). Maken och jag delade kontor för många år sedan. Det gick inte så bra. Han fick irriterade utbrott av mitt stök och jag blev stressad av att han ibland tog sig för att bunta ihop mina pappershögar, för att "städa" åt mig. Mina spridda pappershögar har - även om man inte tror det - olika funktioner:
Just nu har jag en hög med diverse papper som antingen ska slängas eller användas i framtiden, som t.ex. operabiljetter, som ligger till höger om tangentbordet. Ovanför tangentbordet ligger små notislappar med påminnelser som antingen är för gamla eller borde ha slängts för länge sedan, samt ett paket näsdukar (viktigt!) och en Lypsyl. Till vänster om tangentbordet finns tre högar, en med papper som har använts till något och som ev. ska arkiveras (dvs. ligga kvar) och en hög med papper som ska påminna om att jag t.ex. ska ringa ett telefonsamtal (som jag alltid glömmer bort). Samt en liten hög med böcker som jag då och då använder och som aldrig hinner till bokhyllan, och ett brev från banken som jag borde ha tagit tag i för länge sen och som är ett evigt dåligt samvete. Ja, så där ser det ut just idag. Och om man då tar och buntar ihop alla de här högarna, så blir det självklart ett riktigt sammelsurium. Capiche?
Ett rent, snyggt och prydligt skrivbord känns i mina ögon väldigt okreativt. Oanvänt. Som om den som sitter vid skrivbordet aldrig har några tankar som oförhappandes dyker upp och pockar på uppmärksamhet.
Mitt skrivbord är aldrig tomt, i betydelsen renstädat. Kanske inte lika illa som ovan, och jag brukar definitivt inte ha några män som ligger och dräller på kontoret, men jag gissar att det är ungefär så här min äkta hälft ser mitt kontor (minus den skäggige mannen). Maken och jag delade kontor för många år sedan. Det gick inte så bra. Han fick irriterade utbrott av mitt stök och jag blev stressad av att han ibland tog sig för att bunta ihop mina pappershögar, för att "städa" åt mig. Mina spridda pappershögar har - även om man inte tror det - olika funktioner:
Just nu har jag en hög med diverse papper som antingen ska slängas eller användas i framtiden, som t.ex. operabiljetter, som ligger till höger om tangentbordet. Ovanför tangentbordet ligger små notislappar med påminnelser som antingen är för gamla eller borde ha slängts för länge sedan, samt ett paket näsdukar (viktigt!) och en Lypsyl. Till vänster om tangentbordet finns tre högar, en med papper som har använts till något och som ev. ska arkiveras (dvs. ligga kvar) och en hög med papper som ska påminna om att jag t.ex. ska ringa ett telefonsamtal (som jag alltid glömmer bort). Samt en liten hög med böcker som jag då och då använder och som aldrig hinner till bokhyllan, och ett brev från banken som jag borde ha tagit tag i för länge sen och som är ett evigt dåligt samvete. Ja, så där ser det ut just idag. Och om man då tar och buntar ihop alla de här högarna, så blir det självklart ett riktigt sammelsurium. Capiche?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)