Semestertankar

Suget efter ledighet kommer så sakteliga krypande. Känslan att vilja stänga av datorn, dra ur sladden och bli en ö tillsammans med familjen. Som frilansare kan man emellertid inte helt och hållet vara en ö, för hur gärna jag än vill måste livet och utkomsten efter semestern säkras upp. Vilket innebär att en ansenlig del av min arbetsdag just nu går ut på att besvara förfrågningar om projekt som går igång "efter semestern". Som om "efter semestern" är ett annat tidevarv, eller kanske en annan planet. Kanske hoppas jag på det. Hoppas att de fyra dyrbara veckorna i ledighet ska tänjas ut och bli så långa, att när det är dags för arbete igen känns det som om en hel eon har passerat. Eller ett ljusår.

Nå, i ärlighetens namn vet jag att det kommer att börja krypa i kroppen efter dryga två veckors ledighet. Efter tre veckor kommer jag att börja ta in lite småjobb och efter de fyra veckornas ledighet är jag bara alltför nöjd över att få återgå till mitt ökänt stökiga skrivbord.




En vecka kvar är det nu, fem arbetsdagar där det ska faktureras, skattedeklareras, betalas fakturor och kanske röjas lite bland alla papper.

Hehe ... Det där sista var ett skämt.

Midsommar, mygg och rena trosor

Sista skälvande timmarna innan avresan till det traditionsenliga midsommarfirandet i Dalarna, med stångresning, snaps och sill. Och som en helt annan tradition bjuder flödar jobben in i en aldrig sinande ström så här års. Tänk att det alltid måste bli total hysteria bland kunderna så här inför semestertider. Man önskar att det kunde spridas lite över året, men nejdå!

Med åren har jag blivit lite bättre på att hantera anstormningen. Numera tackar jag faktiskt nej med stor omsorg - för bara ett par år sedan vad det ja till allt och raka rör, vilket oftast ledde till att jag var helt utsliten med värk i nacke, axlar och fingerleder när det väl blev semester.



Ja, så här ser det ut när vi reser stången i Almo by, inklusive molnen som även de hör till traditionen.

Jaha, tänker någon nu - var kommer trosorna in (se rubrik)? Tja, jag måste ju ha något som lockar läsare också, eller hur! Haha!

Simma lugnt och ha en härlig midsommar, wherever you are!

När ska den syndaren vakna?

Hur märker man att det börjar dra ihop sig till helg när man arbetar solokvist och inte har någon som släpar med en ut på efterjobbetöl?

Jo, så här:

Jag översätter just nu ganska trevliga texter för ett större industriföretag. En av deras interna "kärnvärden" (jo, de vill kalla det så) heter "Passion to win" och översätts inte till svenska.

Jag skriver och skriver, formulerar och formulerar om. Tänker att det är väldigt trevliga texter, när man väl får kläm på vad som ska stå kvar på engelska och inte. Men så, i ögonvrån, ser jag att något inte stämmer. Stannar upp, fokuserar. Meh! Vad står det? "Passion to sin"!?

Det är då, i det ögonblicket, som man bör lägga tangentbordet åt sidan och gå och koka sig en kopp kaffe, samt kontakta vännerna för att höra om någon är intresserad av att ta en repa på stan. Typ nu.

Bygga hus med Google Translate? Jajemen!

Det är oftast bara fantasin som sätter gränser för användningen av teknik. Google Translate, till exempel, kan användas till mer än bara för att ge tips vid översättning av snårig tysk teknik, som i mitt fall. Maken använde till exempel GT en hel del när vi renoverade vårt hus. Hur? What? Jo:

Vi anlitade ett Stockholmsbaserat byggföretag, vars ägare är polack. De flesta av hans byggjobbare är släkt och vänner från Polen, som bor och arbetar i Sverige kvartalsvis och därefter återvänder  hem med en lönecheck som vida överstiger vad man hade tjänat för samma jobb i hemlandet. (Här ska tilläggas att det inte handlar om svartjobbare!)
Företagets chef är etablerad i Sverige sedan över 20 år och pratar svenska obehindrat, vilket inte är fallet med hans anställda. Företaget har flera byggprojekt på gång parallellt och för att kunna kommunicera med de polska byggjobbarna insåg vi snart att vi inte kunde förlita oss på att chefen skulle dyka upp någon gång per dag och ställa ev. missförstånd till rätta. Maken löste problemet med - just det, Google Translate. Han knackade in vad han ville säga, översatte till polska och slog på högtalaren. Snickarna - som för övrigt hette Arek, Arek, Marek, Darek, Jurek och Martin - lyssnade på datorns rotvälska och nickade förstående. Visst fnitter uppstod då och då när översättningskvaliteten brast, men i det stora hela fungerade metoden bra. De allra värsta missförstånden kunde undvikas och vi fick på köpet en bra relation med hantverkarna.



Nej, så här såg de kanske inte ut. Inte allihop och inte hela tiden.

Väntans tider

Njuter av att vänta, det gör man nog bara när man väntar barn. Annars är väntan alltid - undantagslöst - ett rent gissel. Särskilt för oss med bristande talanger på området tålamod.

Vissa översättningsuppdrag innebär mycket väntetider, som t.ex. just nu. Jag får vänta upp emot en kvart varje gång jag sparar det pågående projektet, på grund av stora och otympliga filer.

När jag väntar passar jag på att blogga, twittra och facebooka. Nog så trevligt, men ibland slår det mig ändå att någon egentligen borde betala mig för den här tiden! Det aktuella projektet innebär att jag tillbringar säkert 1 till 2 timmar per dag med att bara vänta på att mitt jobb ska sparas. Jag vågar nämligen inte vänta med att spara, till lunch eller arbetsdagens slut, för då kan man ge sig fasiken på att datoreländet bestämmer sig för att ge upp andan, att det blir strömavbrott eller att jag spiller kaffe över skrivbordet ... Det har hänt, nämligen!

Men hur lägger man fram det för kunden? "Jo, utöver de xxx orden tillkommer alltså sexton väntekvartar, totalt 4 timmar."
Tror inte det skulle mottas så väl, men egentligen ... Jag kan inte ta tag i något annat jobb, till det är tiden för kort. Och jag kan inte bara stå och glo på skärmen, till det är tiden för lång. Jag kan inte heller pyssla med terminologin, eftersom programmet är oanvändbart så länge sparandet pågår. I stället bloggar jag alltså. Som nu. Nu har jag skrivit en stund, raderat, ändrat, skrivit om, och börjar närma mig slutet. Nu är filen SNART färdigsparad. Suck!

Prostitution när den är som trevligast

I många år har jag då och då gjort långrandiga, stelbenta och oändligt tråkiga översättningar av tyska handböcker till fräsmaskiner. Jag får aldrig se några bilder och jag får inget referensmaterial förutom ett ganska styvmoderligt behandlat och allmänt förvirrande minne.

Texterna innehåller ett övermått av ord och är hyfsat lättgjorda, eftersom minnet - även om det är bristfälligt - vid det här laget täcker de mest kryptiska termerna. Kunden betalar i tid och utan knot, trots att det blir lite fel ibland. (Det är en sällsynt försynt kund som ibland även ber om ursäkt för att branschens stolpiga fikonspråk.)

Så vad klagar jag på? Jo, det som är lätt fånget är ju sällan så inspirerande ... Dessa tyska haranger får mig då och då att somna stående och minnets inkonsekvenser skaver över hela kroppen.

Nåja, efter ett otal år för samma kund, utan klagomål men även utan minsta försök att rätta upp terminologin efter mina sporadiska vansinnesutbrott, känner jag att jag så smått börjar vänja mig vid alla suspekta tyska felskrivningar och åtföljande, märkliga försvenskningar. Det rullar på allt lättare och snart börjar jag väl till och med att trivas i sällskap av dessa fräsmaskiner, vars svenska återförsäljare och/eller tidigare översättare antingen är analfabet eller dyslektiker eller både ock.



(Googlade på "fräsmaskin" och "sexig" och fick upp den här bilden. Don't ask!)

Passion för ord

Denna solstänkta 1 juni sitter jag på altanen i vår trädgård i Enskede, med en kopp kaffe och söndagskrysset under näsan. Jag tänker att förutom goda böcker är korsord det bästa jag vet. Nåja, kanske inte riktigt - man och barn smäller ju rätt högt. Och mat. Och hemgjord fudge. Och vännerna. Men annars är det böcker och korsord.

Min vecka - inser jag - är indelad i sektioner, som bestäms av DN:s korsordsrutiner. Måndagar är en lättsam dag, med ett korsord som tar max tre minuter att lösa. Tisdagar börjar man få tänka till lite grann och onsdagar kan ibland bli något av en utmaning. Torsdagar är knepiga, fredagar fantastiskt roliga - så länge krysstemat inte är helt ointressant, som till exempel snus - lördagar ljuvligt avkopplande och söndagar rejält stimulerande. Söndagskryssen kan ta ett par dagar och det är inte alltid som jag har tålamod att lösa det ända ut i sista rutan.



Men när myrorna börjar krypa i kroppen vid åsynen av det olösta söndagskrysset, tänker jag ofta på min gudfar som ända upp i 90+-åren varje vecka löste söndagskrysset.

Att lösa korsord är lite som att översätta, tänker jag sen. Det är ett knep och ett knåp, men fantastiskt roligt om man har tid att vända och vrida och fundera. Översättningsjobb som ska dellevereras på grund av tidsbrist är aldrig något nöje, eftersom resultatet inte har en chans att blir riktigt bra.

Nå, just nu är det söndag och jag ska inte arbeta. Bara kryssa, blogga och mysa. I morgon är åter en dag, som hon sa, Scarlet.

P.S. Krysset på bilden är inte mitt! Bilden är lånad från nätet. (Bäst att påpeka, eftersom det är ett fredagskryss och dessutom behäftat med fel)