torsdag 29 oktober 2015

Tvärnit!

Att skriva på temat romantik är verkligen inte min starka sida, har jag insett. Jag förlorar mig hela tiden in på sidospår som känns mer angelägna. Typ zombie-, polis-, blod och tarmartemat - vad som helst, bara inte romantik. Och då är jag verkligen inget zombiefan!



Just nu, efter 80 sidor, har jag kört tvärfast. Inser att jag måste backa klockan och skriva om stora delar, byta lite inriktning. Som vanligt behöver jag tänka mer "show don't tell" i stället för tvärtom - min vanliga svaghet - och över huvud taget använda mer miljöbeskrivningar. Någon sa en gång att jag borde skriva filmmanus, eftersom dialogerna är min bästa gren och kanske stämmer det. Men just nu är det det här som gäller, kärlek, hjärta och smärta. Jag har till och med gjort en särskild spellista att lyssna på - som jag iofs tröttnade på efter en spelning. Jag har också kört lite scener ur Pride & Prejudice (serien, inte filmen), med baktanken att om inte mr Darcy kan få mig i rätt stämning, så kan inget det.



Det går väl sådär, kan jag säga. Mr Darcy glittrar med ögonen på ena skärmen, samtidigt som jag lyssnar på Pitbull och stirrar på sidan 79 och en halv på den andra skärmen. Det lär bli en ilsken löprunda om ett par timmar.

måndag 26 oktober 2015

Papperstidningens uppgång och fall - en rent privat iakttagelse

Något har hänt! "One small step for man, a giant leap for mankind", eller om det möjligtvis kan vara tvärtom?



Hur som helst, jag har alltid - förutom några år på 80-talet när jag inte hade råd - uppskattat min morgontidning i pappersformat. Papperet handlar i sig enbart om att jag vill kunna lösa korsorden (vi talar DN här, de har Sveriges bästa kryss) medelst blyertspenna. Because I'm worth it!

För något år sedan, när jag som vanligt skulle förnya prenumerationen på det lite slentrianmässiga sätt som man förnyar dylika saker, insåg jag att papperstidningen har blivit helvetiskt dyr! Runt 4500 spänn kostar det idag att få t.ex. DN i brevlådan varje dag!

En digital prenumeration på DN kostar 99 kronor per månad, men då får man tyvärr inga korsord. Vill man ha dem blir det betydligt dyrare. Å andra sidan är det fredags- och lördagskryssen som är bäst och då kan jag faktiskt ta en prommis till kiosken och köpa lösnumren. Sådeså.



Och i morgon får jag leverans av en styck iPad mini, att läsa min digitala tidning på, ity telefonen är lite i minsta laget, delvis beroende på alla annonser som cirkulerar på tidningsappen. Och kostnaden för paddan? Jodå, 4500 spänn ungefär. Som en årsprenumeration. Men förhoppningsvis kan den användas även kommande år ...

Händelser i en tågvagn

För ett par månader sedan hade jag nöjet att åka tåg mellan London och en förort vars namn jag har glömt. Det var en resa på någon dryg timme och tåget gick på sekunden, vilket kändes lite ovant och spännande för en svensk.



Kupén hade plats för cirka femton personer och snett emot mig satt ett ungt par. De var uppseendeväckande propert klädda och såg välpolerade ut i största allmänhet, och eftersom jag ofta brukar leta upp folk att fantisera kring, valde jag ut det här paret. Mina fantasier brukar gå ut på att genom att iaktta människors beteende försöka gissa vad de är för personer, vad de arbetar med, deras relation till varandra och så vidare.

Mannen läste en bok och jag försökte snegla mig till titeln, men utan framgång. Jag la märke till att han använde ett gem som bokmärke och tänkte att det är ju ganska smart. Ett gem trillar ju inte ut som mina vykort brukar göra. Efter en stund noterade jag en annan sak, något som faktiskt förvånade mig mycket. Mannen höll i boken med ena handen och med den andra, mycket välmanikyrerade handen krafsade han sig på olika ställen på kroppen. Han satt exempelvis länge och krafsade sig på ena ytterörat. Han rev med nageln mot örats kant, och därefter stoppade han nageln i munnen! Man såg att han rengjorde nageln, rensade den från hudavlagringar och diverse annat, och därefter började proceduren om på nytt. Krafs på örat, rengöra nageln i munnen. Min förvåning var, för att uttrycka sig milt, stor. Och min förväntan inför kvällens barbeque svalnade i samma takt som mannens fingernagel nogsamt rengjordes medelst framtänderna.



Det kanske är lite larvigt att bli så påverkad, men det här var något av det vidrigaste jag har sett i den vägen. Nog för att folk kan, när de tror att de inte är iakttagna, bete sig lite hur som helst, men det här ... Och dessutom en person som såg så renskrubbad och välpolerad ut! Det var nästan det mest upprörande av alltihop, att han såg så prydlig ut. Tala om falsk marknadsföring! Och, tänkte jag där jag satt med mannen mitt framför näsan i över en timme, hur länge dröjer det innan flickvännen upptäcker dessa små egenheter och slutar tycka att han är förtjusande, och i stället börjar inse att han är en äckelpotta?

måndag 19 oktober 2015

Första kapitlet inskickat!

Spänningen är oliiiidlig! Deadline för första kapitlet i HarperCollins tävling om Sveriges bästa Romance-manus infaller den här veckan och eftersom jag aldrig vill vara ute i sista sekunden, har jag alltså redan tryckt på "Skicka".



Vad händer nu? Ja, nu får man vänta lite. Senast den 11 november bör jag få veta om jag gått vidare och eftersom det då gäller att fort som tanken ha ett komplett manus klart, så finns det absolut ingen tid att latmaska sig!



Flitens lampa fortsätter därför brinna förtvivlat, för nu återstår resterande X antal kapitel, inklusive allt vad detta innebär av romantik, konflikter och allehanda snårigheter. Dessa ska i slutänden mynna ut i en upplösning som förhoppningsvis ska leda till ett ...



*geniknölarnagnuggasfebrilt*

fredag 16 oktober 2015

Att knäcka en kod

Jag blir mer och mer fascinerad av romance-genren.



För det är, som någon sa, en kod man måste knäcka, och den är inte så enkel som man skulle kunna tro! Den följer ett alldeles eget upplägg och det finns vissa komponenter som man absolut inte får slarva över eller glömma bort.



Som det här med konflikten. Det måste finnas en tydlig konflikt och ett hinder. Sedan ska det också finnas yttre omständigheter som på något sätt för samman de två huvudpersonerna, till en början mot deras uttryckliga vilja. Som läsare måste du förstå hur rätt de här personerna är för varandra, men också vad som står i deras väg och hindrar deras förening.
De två huvudpersonerna ska inledningsvis tveka, rationalisera och vara medvetna om vilka hinder som ligger i deras väg och de bör självklart vägra lyssna till sina hjärtan ... Hur det slutar, hur det alltid måste sluta, det vet vi ju alla - även den som aldrig har läst en enda sådan här bok.

Det kan låta enkelt, men det är inihelsike knepigt att följa den här tråden och samtidigt ingjuta något liv över huvud taget i huvudpersonerna. Och på onsdag är det deadline för första kapitlet.
Fortsättning följer ...


onsdag 14 oktober 2015

Barbara Cartland-komplexet



Länge levde jag i tron att personer som slukar Cartland är lite ... hur ska man säga ... enkelspåriga? Att jag själv läste henne i unga år, till den grad att jag faktiskt på riktigt förväntade mig riddare på vita springare, är inte något som jag har skyltat med. Mina bokhyllor innehåller inte en enda roman av Barbara Cartland, delvis beroende på att jag läste dem i följetongsformat, i mammas Hemmets Veckotidning.
På senare tid har jag fått anledning att tänka om i den här frågan. Jag har insett att romancegenren har ett betydligt större "spann" än jag trodde.

Eftersom jag tänker delta i en manustävling med kärlekstema har jag i dagarna plöjt igenom romancelitteratur av det modernare slaget. Och jag kan säga så mycket som att jag saknar Barbara! I sammanhanget är hennes böcker ett under av stil och väl valda formuleringar. De må vara förutsägbara, men samtliga har (såvitt jag minns) avslutade meningar, korrekta syftningar, hyfsat smarta intriger och ett behagligt språk utan utstickande kanter. Det är - tyvärr - betydligt mer än man kan säga om modern romance, som mest verkar handla om att knö in så mycket sexuella anspelningar som möjligt per sida. Eller vad sägs om bondagesex med en präst, från sida 1? Ja, jag satte också morgonkaffet i vrångstrupen ...

Så, hur går det då med mitt manusprojekt? Jovars, tackar som frågar. Jag har lite svårt med själva romantiken, men annars går det väl bra. Och faktureringen ser man ju fram emot ...

onsdag 7 oktober 2015

Manustävling

Ja, så var det dags igen. Den här gången är det en tävling som ställer lite speciella krav, det handlar nämligen om kärlek, hjärta och smärta.



Från barnsben och upp till ca. 15-årsåldern var jag flitig läsare av Barbara Cartland och liknande, men därefter har det varit skralt. Någon som har något tips på bra "hjärta- och smärtaläsning"?

Den 21 oktober ska jag har lämnat in ett första kapitel till HarperCollins, så nu gäller det att gnugga geniknölarna.
Wish me luck, I'm going in ...!