torsdag 27 april 2017

Ibland tänker jag på David Niven

Just nu befinner jag mig mitt i en berättelse. Jag har en tydlig bild av hur den börjar, jag har hyfsad koll på mitten och slutet hovrar i fjärran. Självklart vet jag vart jag är på väg men inte exakt vilka kringelikrokar som kommer att leda till slutet. Att befinna sig där jag är just nu, i mittens inledning, är egentligen den tråkigaste fasen och som alltid i det här läget kommer jag att tänka på David Niven!

Bildresultat för david niven

David Niven skrev faktiskt ett par skönlitterära böcker, förutom sina memoarer, varav jag har läst en som heter "Gå sakta - kom tillbaka fort". Den är bra, helt okej som underhållning betraktad men det är egentligen inte bokens handling jag tänker på utan förordet.
I förordet berättar David att han, när han skulle ge sig i kast med att skriva skönlitterärt, försökte intervjua en framgångsrik författarvän och kanske få några matnyttiga tips på vägen. Vännen svarade ungefär så här:

Ja, du bör se till att ha en början, en mitt och ett slut.

Och det var hela tipset! Eftersom den här anekdoten fick fungera som ett slags förord får man anta att herr Niven var lite bitter på sin vän, men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera. Det är ett ganska bra tips, faktiskt! För det stämmer ju! Du behöver en början, något som blir en upptakt. Du behöver en mitt, där saker och ting kan få gå på lite tomgång och sedan behöver du ett slut, en upplösning av något slag. Därför är kanske inte tipset så dåligt som man först kan tycka, om än lite knapphändigt. Lite snålt.

Och där, exakt där står jag och stampar. I början av mitten, med ett avklarat dödsfall och ett gäng människor som ska förhålla sig till detta oerhörda som har hänt. Jaha, och nu då? Jo, det är nu den stora frustrationen sätter in! Wish me luck!

Bildresultat för frustration

onsdag 26 april 2017

När det där ögonblicket kryper närmare

Ja, jag känner det tydligt. Det gör sig påmint nästan varje dag numera och jag värjer mig, jag försöker bortse från de nästan övertydliga tecknen men samtidigt vet jag att mörkret i tunneln kryper närmare.

Bildresultat för mörkret i tunneln

Långt där framme vet jag att slutet närmar sig. Det slut som innebär att jag måste fatta ett tungt, nästan oöverstigligt beslut och det känns i magen nu. Det är sorg blandat med skräck blandat med lite förväntan, för i slutändan är det ju ändå - eller bör åtminstone vara - en aning positivt.

Ja, vad handlar det om? Vad yrar jag om? Jo, ny dator! Det finns inget svårare än att bestämma sig för när, var och vad!

Bildresultat för beslutsångest

Ja, det känns ju ibland som om jag helst bara vill kasta en krona i luften eller blunda och peka. Det finns så oerhört mycket att välja på och i slutändan blir mitt datorval - i det här läget - något av ett karriärbeslut. Ska jag hålla mig till pc eller ska jag hoppa över skranket, till det grönare gräset? En snygg dator ... Hmm. Tål att tänka på.

Bildresultat för det grönare gräset på andra sidan staketet

Och inte kan jag rådfråga hushållets övriga datoranvändare, för de står allesammans på andra sidan skranket redan. Nej, jag skjuter nog upp beslutet ytterligare en tid. Men jag säkerhetskopierar för glatta livet under tiden ... Bafatt, liksom.


fredag 21 april 2017

Kill your darlings 2.0

"Kill your darlings" är ett välkänt begrepp för alla som någonsin har skrivit något över huvud taget. Välkänt, väl beprövat och nödvändigt.

Innan jag tog tag i manus nr. 2 "på riktigt" genomgick jag ett flertal interna små kriser. Jag hade gjort ett utkast (om man nu kan kalla en textmassa på >80K ord för ett "utkast") men insåg att jag hade börjat tveka angående nämnda textmassas existensberättigande. Kort sagt, är det verkligen bra nog? Tyvärr blev svaret nej och >80K ord raderades utan prut.

Bildresultat för radera

Jag kan inte med bästa vilja påstå att det var skönt. Tvärtom, det kändes för jävligt! Som att frivilligt ställa ut sitt barn i skogen och hoppas på att ungen ska hitta hem av sig själv.

Bildresultat för vilse i skogen

Å andra sidan, i skogen finns gläntor som är upplysta och vackra och har man tur kan man sitta i en av dem och liksom bara låta tankarna fara. Det är väl så jag har gjort nu, för nu flyger fingrarna över tangentbordet igen och de 80K orden är ett minne blott. Nya friska tag!

Bildresultat för nya friska tag

Japp, så sant som det är sagt.

onsdag 19 april 2017

Motstånd

Något av det värsta som finns (Obs! I-landsproblem) är att få mejl från bokföringsbyrån där ilskna versaler utropar att det är dags samla ihop pappren för gångna månaden/perioden. Sådana mejl gör mig oresonligt förbannade, de förstör hela min dag och det spelar ingen roll att den gångna månaden i mitt fall bara handlar om en väldigt liten hög papper!! Trots den lilla lilla högen hänger ångesten genast som en bila över nacken, jag kan riktigt känna den vassa eggen skrapa min tunna hud.

Bildresultat för giljotin

Men, tänker någon, det är väl i allsindar bara att göra! Om det är så få papper lär det inte ta så lång tid. Nej, sant - det tar ingen tid alls nästan. Det går så lätt så. Och ändå inte!

Bildresultat för hemskheter

-------

Nå, efter en stunds eftertanke har jag ändå bestämt mig. Det som måste göras måste faktiskt inte göras just precis nu! Bara för att någon hojtar med versaler innebär inte det att jag måste kasta allt jag har för händer, eller hur?

Bildresultat för prokrastinera
Så bra, då har vi rett ut det här ... Det känns riktigt bra att ha fått diskutera igenom den här känslan! Tusen tack för att du har lyssnat.

Bildresultat för kärlek

torsdag 6 april 2017

Att våga vara ... korkad?

Jo, lite korkad känner jag mig faktiskt. Eller egotrippad, självcentrerad, förmäten - take your pick!
Tre av de sex utvalda bokförlagen har tackat nej nu och även om jag vet att tanken är att jag när dessa har sagt sitt, ska skicka manuset till sex nya förlag - utan att tappa vare sig haka, ansikte, lust eller sug - så känns det lite snopet.

Bildresultat för tappa sugen

Men upp med hakan nu då! Det här är inget att hänga läpp för, att ge ut ett manus när man är tidigare outgiven är ingen lätt sak. Det är bara att hoppa upp på hästen igen, skam den som ger sig!

This calls for a really good quote:

“It's not what you say out of your mouth that determines your life, it's what you whisper to yourself that has the most power!”

Jajaaaaa, jag vet ju egentligen det där! Jag vet! Men jag lät mig övertygas av min inre Jante och när ett jobberbjudande från en av mina gamla byråer dök upp, så tänkte jag att "Det här måste vara ett tecken! Bliv vid min läst!". Så tänkte jag och öppnade erbjudandet.

43 ord

Ja, så många ord till priset 48 riksdaler var vad erbjudandet innebar. 48 spänn. Fyrtioåtta. Plus moms. Jamenassåvisst! För fasen! För 48 spänn är jag appselut villig att släppa manus numero 2 och kasta mig in i översättarcirkusen igen. NOT.

Bildresultat för scary circus

Tack, universum för den fingervisningen.

Bildresultat för vackraste blomman