Ett tecken från ovan?

Ibland undrar man lite ... Som igår kväll när tangentbordet helt plötsligt la av, bara sådär! Jag kunde ju inte låta bli att fundera på om det var högre makter som försökte tala om för mig att nej, det här är fel väg att gå. Du ska inte alls hålla på och kämpa - bara lägg dig ner och ge upp!



Men när jag så, med hjärtat i halsgropen, startade datorn idag fungerade tangentbordet (jag bytte usb-uttag) och jag kunde andas ut. Jag har inte universums onda öga på mig - än så länge!



Med andra ord kan jag ta midsommarledigt nu, som planerat var. Om ett par timmar stävar skutan mot nya äventyr i Stockholms skärgård. Kanske ses vi?



GLAD MIDSOMMAR

När man står och stampar strax före målsnöret

Den är så nära nu, så nära att jag nästan känner lukten av den! Målgången, alltså. Slutet på del två i min boktrilogi.
Jag har nämligen bestämt mig för att så snart jag får till ett acceptabelt slut har jag rätt att ta semester, men inte förrän då! Och det måste vara ett slut som håller och inte ett som jag raderar och gör om om några veckor! Det måste vara ett slut som jag kan stå för och som ger rätt känsla.



Lite obehagligt ska det vara. Obehagligt men också helst ett tydligt "Aha!". Läsaren ska inte sitta och sucka och känna att "ja men det där visste jag ju!" efter avslutad läsning.

Så här i sluttampen går det lite trögt. Bitvis blir det bara en mening i taget och sen lite grubbel, lite kaffe, lite vatten, lite Facebook, lite Twitter och så - voilà - kommer nästa insikt som genererar en mening till. Segt, för att uttrycka sig milt!

Nej, det är väl så. Bara att bita ihop och fortsätta. Sega sig fram, ett steg i taget. En mening i taget. Snart så ... Snart kan jag stänga av datorn och kalla mig semesterledig! Yey!

Nej, inte än. Men snart.

Ljuvliga sommar

Jo, visst är det ljuvligt men när i helsike tar man semester om man är författare?

Nej, det är ingen pompös eller självupptagen undran, det är en helt seriös fråga från en något utsliten ordarbetare. Det går ju faktiskt inte att bara säga "Jöhöpp, nu tar vi lite ledigt här mitt i kapitel 26 ... Återkommer i augusti!" Det fungerar inte så!



Min hängmatta väntar men hur ska jag bete mig? Som översättare fick jag framåt mars-april propåer från kunderna där de lite stilla undrade hur min sommar såg ut. Fungerade kalasbra, men nu då?

Nå, egentligen är det ju ett i-landsproblem som till och med överträffar de flesta andra i-landsproblem, men det är ett faktum att själva semestrandet blir knepigt. Det är ungefär lika enkelt som att säga "Jöhöpp, nu tar jag lite semester från mig själv här ett tag ... Återkommer om några veckor!"



Nå, under tiden får jag väl sitta här och titta på utsikten över Östersjön och ... Nej, skoja bara! Jag är kvar på kontoret i stan än så länge. Men drömma kan man ju alltid göra!

Ha en trevlig midsommar!