fredag 23 november 2018

Ut ur garderoben

Att tillbringa hela dagarna i sitt eget huvud, så som man gör när man på heltid är en berättande människa, är ett ensamt värv. 

Bildresultat för ensamhet

För att inte alldeles förlora förståndet bör du uppsöka mänsklig kontakt, helst varje dag. Tyvärr är jag alldeles för nöjd med mitt eget sällskap vilket innebär att jag är dålig på att söka mig bort, ut från mitt tangentbord. Vilket i slutänden kanske inte är så hälsosamt och därför kommer jag, från och med första veckan i december att göra vissa justeringar av mitt yrkesliv.

Jag ska - wait for it! - ut bland folk! Jag ska tillbringa två dagar i veckan på ett riktigt kontor, bland riktiga människor. Äta lunch, fika och lyssna på levande människors röster - till skillnad från de röster jag vanligtvis hör inuti mitt huvud där mina karaktärer framlever sina många gånger förunderliga liv. Dessa ska nu alltså få konkurrens av riktiga, levande människor och herregud vad nervös jag är!

Bildresultat för nervös

Senast jag hade mänskliga kollegor omkring mig, på riktigt, var 1992. Jag har haft åtskilliga digitala kollegor under årens lopp och i ett antal år hade jag även en kollega av kött och blod, som såg ut  så här:


Katten blev jag så småningom allergisk emot och jag får väl hoppas och tro att detsamma inte ska inträffa med mina blivande mänskliga kollegor.

Wish me luck - I'm coming out!