När jag nu befinner mig ute bland folk igen, på ett arbete där jag har kollegor att dricka kaffe, luncha och prata med, känns det både som att ta ett gigantiskt kliv bakåt i tiden och ... inte. Så mycket har förändrats där ute!
Som vadå, frågar någon?
Ja, till exempel det här med "teamkänsla". Sist jag var anställd någonstans handlade det mest om att ta en kopp kaffe och tjöta lite vid kaffeautomaten. Där avhandlades en hel del viktiga frågor, där bokades möten och gjordes upp om "du gör det så gör jag det".
Teamkänslan á la 2018 är något heeeelt annat. Med hjälp av diverse kommunikationsverktyg blir jag dagligen och stundligen näst intill översköljd av information om aktiviteter, events, "all hands" och födelsedagstårtor - både verkliga och imaginära. Det gratuleras, det hurras, det firas och det sammanstrålas i ett kör. Alla hälsar vänligt men tvångsmässigt i korridorerna och ibland får jag en tydlig "Stepford Wives"-känsla, men i stället för att göra mig illa till mods handlar det mer om att jag känner mig som den klumpiga, fula kusinen från landet. Alla lyckas på något märkligt vis manövrera sina väskor, laptops, kaffekoppar och lunchlådor mellan skrivbord, fikarum och mötesrum utan att vare sig darra på manschetten eller på rösten. Alltid samma glada "hejsan" eller "godmorgon" eller "good morning" eller "hallo" eller "how are you" osv. Glatt, otvunget och extremt internationellt. Hela tiden med siktet inställt på nästa möte, tech-demo, all hands, meditationsstund, övning med företagskören, födelsedags-roundup och så vidare. Det är inte utan att en känner sig lite överväldigad!
Men om vi bortser från känslan av att vara överväldigad så är det över lag en positiv upplevelse. En känsla av att "vad-fan-har-jag-gjort-som-har-varit-frilansare-i-så-många-år"?
Fast kanske är det en bra sak att jag bara är där "ute" två dagar i veckan och tillbringar resten av tiden under min korkek, med min dator och mina texter. Jag får så mycket energikickar av de två dagarna att jag troligen skulle bli fullkomligt olidlig och omöjlig att ha i möblerade rum, om jag var där på heltid.
Så, efter att ha avverkat mina två dagar den här veckan ska jag nu försöka varva ner lite och återgå till att röra mig i normal hastighet igen.
Simma lugnt!
