Tar klivet ut i verkligheten

Återigen ska jag våga mig på att kliva ut bland folk, ta tuben, cykeln eller apostlahästarna till stan i morgonrusningen, äta lunch ihop med levande människor, sitta i möten, lyssna, dricka kaffe och utföra arbetsuppgifter som andra ålägger mig. Efter ett halvt arbetsliv som frilansare är det minsann inte det enklaste ...!

Vintern 2018-19 övervintrade jag hos en digital vårdgivare och nu ska jag göra om samma stunt igen. Varför då, undrar någon? Jo, jag behöver träffa folk. Så enkelt och så svårt är det.

Det var  en ögonöppnare när jag i vintras fick möjligheten att kliva ut ur min bubbla ett par dagar i veckan. Jag blev en mer harmonisk, ambitiös, effektiv och på alla sätt trevligare människa av den kombinationen - jämfört med att bara sitta framför min dator på min kammare och knacka tangentbord. Återigen, det ena kräver faktiskt det andra! Ingen människa är en ö, även om den tanken är tilltalande.



Det är viktigt att lyssna på andra människor! Att höra röster, för rösternas egen skull. Få en känsla för hur människor pratar med varandra i dagens läge. Just den detaljen - hur folk pratar - är nämligen färskvara! Sättet att diskutera förändras över tid och det känns som om den förändringen - som så mycket annat - går fortare och fortare. Efter två och ett halvt decennium som frilans kan jag säga att det var mycket som seglade förbi över mitt huvud, som jag helt enkelt inte förstod! Skrämmande, men sant.



Det blev något av ett intelligenstest att kastas ut i den riktiga världen igen. Det kändes som om jag levt i en bubbla som kanske inte var helt sluten mot omvärlden, men näst intill. En bubbla där jag - och bara jag - hade tolkningsföreträde, där jag planerade efter eget huvud utan att någonsin ta in någon annan i processen. Nog så tillfredsställande, men kanske inte helt friskt i längden?

Och nu ska jag alltså ut dit igen, för att jag tyckte det var så oerhört upplyftande, stimulerande, roligt och spännande! Och för att skrivandet fick sig ett lyft, inte minst. Jag sög i mig av mina kollegors inneboende kraft och entusiasm, deras kreativitet smittade av sig på mig, gav mig fler och bättre idéer! För vi behöver ju varandras energier för att upprätthålla vår egen. Vi är som vandrande generatorer som tar och ger av varandras kraft och i isoleringscell kan inget växa, det vet ju alla.

Så önska mig lycka till, för nu tar jag på mig Mr. Walker-rocken igen!

Där insikter föds

Ännu ett manus, nummer tre i ordningen, har skickats till Det Stora Förlaget (ett annat den här gången) efter uppmaning till omarbetning. Det här betyder att tre manus, av tre möjliga, har väckt visst - om än försiktigt och övergående - intresse hos tre olika, betydande förlag och detta måste väl ändå betyda något, intalar jag mig. Det här är väl något att glädjas över, eller? Nej, jag vet ju att jag inte ska ta ut något i förskott men det är svårt att låta bli och ibland liksom bubblar det över men jag är cool, jag är lugn, jag hanterar det här vuxet och rationellt ...



Åja, lite glad kan man väl få bli för samtidigt börjar - faktiskt! - ett arbetssätt, en riktig arbetsmetod falla på plats! Det handlar om en idé som följs av en skiss som följs av MYYYYCKET tankearbete och därefter genomgång på genomgång på genomgång av det som först var en skiss och som sedan byggs på vartefter, för att i slutänden bli något mycket större än de enskilda orden, meningarna, styckena, kapitlen. Så enkelt kan det formuleras, men så oerhört tidskrävande ... Hur mycket arbete, hur många timmar? Jag vågar inte ens räkna, jag vill inte räkna, det handlar inte om timmar och minuter, kronor eller ören, det handlar om passion - varken mer eller mindre. Du måste tycka att det är SKITKUL att befinna dig inuti ditt eget huvud från bittida till sent, tänka, vända, vrida, grubbla, älta. Och du måste tro på din story, du måste vara den trogen hur många gånger du än misströstar! Har du väl kommit så långt att du har en början, en mitt och ett slut - även om det bara är i ditt huvud - så är det stora slaget vunnet, då håller storyn. Då har du något där. Ge inte upp! Det går! Det ska gå! Det ska fanimig gå!