Att skapa avstånd utan att samtidigt skapa distans

Ja, så var det ju manuset igen då. Den bok i vardande som jag har ägnat ett helt år åt. Ett lyxigt, kreativt och njutbart år som samtidigt också har varit asjobbigt.



Ett år där jag många gånger varit ytterst nära att göra just precis det här (ovan)! Men jag har lyckats hejda mig, jag har behållit lugnet och jag har tråcklat mig framåt, en sida i taget. Ibland bara en formulering i taget eller till och med bara ett ord i taget!

Nu har hela rasket fått vila i en månad och nu var det tänkt att jag "bara" skulle rensa upp lite, vässa språket och de viktigaste hållpunkterna, städa undan lite skräp, fixa kapitelindelning etc.

Problemet är att kunna återgå till texten utan att se den med alltför nya ögon. Risken är att jag börjar städa lite för energiskt, att jag börjar skövla. Skövla är inte bra!
Så, vis av tidigare missöden och för att vara på den säkra sidan sparar jag alla gamla versioner. Det är inte kul att inse att man raderat något som behöver vara kvar, typ en bärande vägg eller så. Det har hänt förr, kan jag säga. Numera tar jag det säkra för det osäkra och sparar, daterar, noterar och arkiverar. Så duktig har jag blivit att jag nästan skrämmer mig själv! När fan blir gammal, alltså ...