Att behålla fokus

... är svårt! Det räcker med så lite för att ett förlopp ska kantra och du ska förlora själva kärnan i en tankegång. Det räcker med en äcklig kopp kaffe, en tå som möter ett stolsben lite för hastigt, att någon ringer på dörren eller att du måste ringa ett administrativt telefonsamtal. När du är klar, när du har svurit färdigt över kaffe eller ömmande tå eller när du har klarat av besökaren eller telefonsamtalet, kan hela förloppet var som bortblåst!



Just nu förstår jag absolut folk som reser bort när de ska skriva färdigt något, när det är dags för de där sista tillrättaläggandena, när du måste vara klar i huvudet för att kunna se att allt hänger ihop och att du inte har tappat bort någon detalj på vägen. Det är ju så lätt hänt ... Och det är skitsvårt att ha alla detaljer i huvudet! Jag vet att det finns programvara som hjälper till med sådana saker men jag är inte där än. Det är som om jag inte vill jinxa något genom att köpa in "författarprogramvara" eller ens en dator som fungerar som den ska (min gamla översättartröska sjunger inte bara på sista versen, den har fanimig slutat sjunga!). Jag tänker inte göra några investeringar förrän jag vet att "det blir något av det här".



Men om det aldrig blir något? Om jag aldrig hittar en förläggare som tycker att jag är mödan värd, vad gör jag då? Då har jag satsat allt på ett kort - och förlorat? Nja, inte riktigt. De här två senaste åren har varit de mest kreativa, de mest utvecklande och de jobbmässigt roligaste på bra länge. Och översättandet har liksom fått sig en skjuts på köpet, mitt skrivande flyter på betydligt bättre. Hur kommer det sig? Tja, i många år satt jag exempelvis och översatte manualer i olika former och färger - av det blir du ingen särskilt god stilist kan jag säga! Alla ordarbetare borde ta ett sabbatsår lite då och då för att bara njutskriva!

Och nu ska jag försöka ta tag i den där tappade tråden som var anledningen till detta inlägg. Wish me luck!