Att med papperstussar uppstoppade i näsborrarna och feberglorior framför ögonen försöka fastställa en reklamvideos korrekta användande av svenska språket och samtidigt försöka göra duplexutskrifter på hemmaskrivaren inför kvällens föreningssammankomst, samtidigt som du grunnar på en särskilt känslig passage i ditt senaste manus ... Ojoj, detta kräver sin kvinna!
Och sitt kaffe. Och sin Ipren. Och sin Alvedon. Och sin Echinacea. Och sin you-name-it.
Men det här med utskrifter ...! Vår skrivare används ytterst sällan och exakt hur många gånger i mitt liv jag har haft användning för duplexfunktionen vet jag inte, men det kanske är max tre. Det krävdes hjärngympa värdig en Stephen Hawking innan jag kom på var den X£€#€& funktionen låg och lurade någonstans och det kan ju inte bara bero på snoret, tycker man.
Under årens lopp har jag översatt X antal (= många) användarhandledningar (ja, man ville att de skulle heta så en gång i tiden) till just skrivare men int'fan är jag nå' bättre på att använda skiten för det!? Hur kan dessa en gång i tiden gaska livsnödvändiga tingestar vara så imponerande oanvändarvänliga?
Och där hittade jag duplexfunktionen och under tiden har jag hunnit få i mig lite kaffe och min Echinacea-lunch så nu är ordningen återställd! Inget ont som inte enkelt åtgärdas med lite gnäll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar