Det cirkulerar just nu ett avtal bland oss frilansande översättare. Avtalet kommer från en av landets större översättningsbyråer och är föremål för både huvudbry och beslutsvånda. Oavsett vad man tycker om de enskilda detaljerna i sådana här avtal, så innebär varje nytt avtal att mina möjligheter att överleva som frilansare blir alltmer kringskurna.
En av fördelarna med att arbeta som frilansare är att man själv kan bestämma hur mycket och framför allt när man jobbar. Man har också möjlighet att förhandla om arvoden, vilket i princip är ett måste eftersom ingen text är den andra lik. En annan fördel är att man har rätten att säga nej till jobb som man antingen inte tycker är givande, som inte betalar sig eller som helt enkelt är för tråkiga.
Som frilansare är det ens privilegium att själv bestämma när, var och hur man ska arbeta. Och det handlar inte om att jag är "latare" eller "bekvämare" än gemene man/kvinna. Det handlar om att jag i slutänden gör ett bättre jobb än jag skulle gjort om jag hade suttit 9 till 5 i ett bullrigt kontorslandskap. Det handlar om inspiration och om förmågan att hålla nyfikenheten vid liv.
Nå, de fördelar jag nämnde ovan är i stort sett utraderade vid det här laget. De flesta byråer kräver att du sitter fastklistrad vid din skärm 9 till 5. Detta för att du, i sann 'lägsta budet vinner'-anda, ska vara tillgänglig att erbjuda dina tjänster när det dyker upp jobb under dagen. Du kan inte förhandla om priserna, utom i yttersta nödfall, på grund av att "kunden är så priskänslig" (men när jag jobbar mot en direktkund är det aldrig några problem ...??) och trots att jag tusen gånger har sagt att jag inte översätter vissa typer av texter (juridik), så hamnar det ändå titt som oftast sådana texter på mitt skrivbord, eftersom projektledaren "marknadsför" texterna, så att de ska kunna läggas ut på översättare så snabbt som möjligt.
För bara några år sedan var det möjligt att "jobba in" tid, det vill säga beta av jobb under kvällar och helger, för att sedan ta lite ledigt vid behov.
Det är uteslutet idag. Om jag inte är med och visar intresse för "mina" kunder, lotsas de genast vidare till någon annan. Och större jobb styckas upp i mindre bitar på flera översättare, dvs. ni kan var flera översättare på ett projekt och ni har i princip ingen som helst kontakt med varandra. Att synka texterna och termerna översättarna emellan tar för lång tid - och tid är ju pengar, eller hur?
Äsch, nog gnällt för idag. Nu är det dags för kaffe här på kontoret, med me, myself and I.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar