I nittionio fall av hundra får jag erbjudande om arbete via e-post. Jag minns nästan inte hur det var när folk ringde och ville diskutera priser, leveranstider etc. Via fast telefon! Nästan lite preposterous, faktiskt ... (preposterous = befängt, löjligt, absurt, orimligt) (ber om ursäkt för detta, men preposterous är ett favoritord som jag tar alla chanser att använda, även om det råkar vara osvenskt).
I morse, innan jag ens hunnit ur min onesie (one-piece, dvs. sparkdräkt utan fötter), ringde mobiltelefonen (jag har ingen fast längre, tyvärr - men ovanstående telefonmodell är annars oerhört vacker!). Ett okänt nummer - som mycket väl skulle kunna vara en försäljare - visades på displayen och av okänd anledning svarade jag ändå. Vilket var tur, för jag fick ett långt och mycket trevligt samtal med en herre som ville ha en sak översatt.
Att diskutera leveranstider och översättningsspörsmål per telefon, med en helt okänd människa, är egentligen ganska mysigt. Det blev en bra start på dagen, eftersom mannen i fråga var så trevlig och artig.
Är det kanske dags att skrota e-posten? Tillbaka till dåtiden? Jag kan mycket väl tänka mig att ha en telefon av ovanstående typ stående på skrivbordet, som ringer med en sådan där hemtrevlig gäll signal som kan väcka döda ... Som inte kan kopplas om, som inte har olika ringsignaler och som inte visar några bilder. Och som inte når mig när jag väl slagit igen ytterdörren efter mig! Vilken tanke! Preposterous ...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar