1. Jag ska aldrig mer gnälla på usla böcker. Okej, om de är uppenbart slarvigt skrivna kanske, men har de en sammanhängande berättelse med en början, en mitt och ett slut som ger ens den allra minsta lilla känsla av tanke bakom så tänker jag inte gnälla. Basta!
2. Jag ska aldrig mer be nära vänner läsa mina alster undervägs eftersom det är ett alltför tungt ok att lägga på deras axlar. Att begära att mina närmaste ska läsa och objektivt bedöma min texts eventuella läsvärdhet etc. är orimligt och direkt korkat eftersom en text genomgår många faser av uselhet innan den har slipats ner till något som ens jag själv tycker är läsvärt!
3. Jag ska aldrig rynka på näsan åt den som gjort ett försök att skriva ett komplett bokmanus men inte nått ända fram. Jag vet vilket djävulskt arbete som ligger bakom, jag vet hur tålamodsprövande det är att för nittioelfte gången skriva om samma mening och ändå inte känna att den funkar. Och då handlar det bara om EN MENING!
Att under arbetets gång dunka huvudet i väggen är en självklarhet - det gör jag hela tiden! Att ge sig ut och springa en runda i ren frustration är ett måste - det gör jag också mest hela tiden (fast inte just nu, jag är brakförkyld). Att svära, tröstäta, bingedricka kaffe, bete sig som en zombie eller ett praktarsle är också fullkomligt normala effekter av denna frustration och sådant som mina omkringstående får stå ut med. Jag förstår numera varför författare ofta har en "stuga" eller annan plats dit de åker för att skriva, du är helt enkelt ingen trevlig person under tiden!
Nå, efter fjorton månaders stötande och blötande är jag nog, eventuellt, kanske nästan klar och nu ska jag "bara" göra en stavningskontroll också och sedan ... kanske ... eventuellt ... kan jag nog börja skicka ut detta djävulens påfund till intet ont anande bokförlag.
Önska mig lycka till, inkludera mig i era böner, jag lär behöva all hjälp jag kan få!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar