Menasså, nu fåru väl ge dig!

Nu gäller det att hålla tungan i rätt mun, typ ...

Coulrofobi

betyder clownskräck, en känsla som jag faktiskt är bekant med.

Det började med "It" ...



... som jag såg i vuxen ålder och aldrig riktigt kom över. Jag som, med lust och fägring stor, gärna såg skräckfilmer redan i mycket unga år, visade mig inte alls kunna hantera skräckfilm med clowntema.



Under barnens småbarnsår ville de gå på cirkus och se clowner tofflandes runt i manegen. De skrattade så de grät, medan jag satt bredvid och bara ville springa för livet.
Mitt sista cirkusbesök avslutades med en bister (och berusad!) clown som skyfflade undan alla ungar när de efter föreställningen ville säga hej. Därmed lyckades jag krångla mig ur vidare cirkusbesök - och eventuellt även föra över ett visst mått av clownskräck på mina barn.

Idag är jag clownfri, även om jag ryser lite när jag ser Ronald McDonald på stan. Har heller aldrig på riktigt gillat vare sig tomten eller dockor, men det finns tyvärr inga roliga namn på de fobierna.

Ha en god torsdag!