De sista självande minuterna (nåja, dagarna då!)

Min andra deadline närmar sig och även om den bara finns i min fantasi så är den oerhört verklig för mig. Den är på liv och död och ingen skräckfilm kunde vara mer gastkramande!



Mitt nu drygt 2,5-åriga projekt (and counting) ska under de närmaste dagarna få sig en sista handpåläggning och därefter utsättas för brainstorming tillsammans med lektör Plump som blir mitt - kanske - sista bollplank i ärendet.

Mina förhoppningar är, som ni märker, höga men så har jag också hittat en del oerhört smarta (om jag får säga det själv) lösningar på de problem som förlaget identifierade initialt. Det vill säga det som man såg som ett hinder för publicering. Själv kan jag bara hålla med. När jag, efter att ha låtit manuset vila i några veckor, läser igenom det hela igen ser jag ju att det har hänt saker. Det är mycket bättre. MYCKET bättre!

Jag är ärligt talat väldigt stolt över det jag har åstadkommit och jag har idag betydligt större förtroende för min egen förmåga än jag hade för bara ett halvår sedan. Det måste ju betyda att jag är på rätt väg, eller hur? Att trägen vinner, eller hur?
Ja, det betyder definitivt att alla vi som kämpar och sliter och biter ihop och vägrar ge upp våra drömmar är hjältar hela bunten - för fy fasen vad mycket jobb det är!


Ja, det är jag, ta mej fan!