Som tidigare nämnts, så ser vanligtvis min mentala anslagstavla ut så här. Och vad hjälper det? Jag påminner mig själv tills jag blir så trött på mig att jag helst vill ge mig en örfil, och då som först tar jag tag i de däringa papperen som ligger och dräller ...
Men så plötsligt, idag den 20 april i nådens år 2015, så händer det!
Nej, Triss är tyvärr inte involverad, men ändå! Plötsligt la jag ihop alla kvartalets kvarvarande papperslappar, kvitton och diverse pappersbaserat och stoppade i ett kuvert för vbf till Ulla-min-Ulla, som sköter siffrorna åt ESB Text AB med den äran. Och detta INNAN hon sagt åt mig att göra det. Innan hon ens har BÖRJAT tjata på mig!
Och som om det inte räckte med detta! I ett dödsföraktande huj skrev jag under självdeklarationen, printade ut K10:an och (med ett par veckor kvar till D-day, märk väl!) rafsade ner adressen till Företagsskattekontor 1 på framsidan av ett kuvert. Porto på båda kuverten och nu ... Nu återstår bara en promenix till brevlådan, och med tanke på att vädret är kalas och min hotande förkylning självdog (troligen i chocken över min plötsliga redbarhet), tänker jag nu dra på mig promenadskorna och ta en tur förbi Posten. Undrens tid är inte förbi, det är visst och sant. Kanske kan det till slut bli folk även av mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar