Konsten att trycka på Skicka

Det handlar ju om att bestämma sig. Att inför sig själv kunna slå fast att nu är jag klar, nu vill jag inte ändra någonting, vartenda ord sitter där det ska sitta och inget ord saknas. Det här är ett slutfört projekt.



Ja, det (ovan) är ju också en aspekt värd att beakta. Jag måste färdigställa för att kunna fortsätta med nästa projekt. Som redan är igång, faktiskt! Men den här gången handlar det inte om romantik, jag behöver nog lite paus från romantiken känner jag ...

Så, när jag nu har fört in en sista ändring, som trillade in i mitt huvud i går kväll, är frågan: ska jag våga ta steget och trycka på Skicka? Kommer fler ändringar att trilla in i huvudet? Troligtvis. Men jag kan inte vänta till dess att alla eventuella ändringar slutar poppa upp i medvetandet, för så länge kan nog ingen vänta. Jag tror inte att man någonsin sitter och tänker att "okej, nu är det här så jäkla bra att inte ett enda kommatecken kan pillas med". Det vore lite onaturligt. Eller är det bara jag? Är det någon som tänker så, oavsett vad det handlar om för typ av skapande? Du som drejar askfat, målar tavlor, stickar pannband eller snickrar möbler - känner du någonsin att "Nähe, nu är det komplett! Inget kan bli bättre."? Frågan är om det ens är ett önskvärt tillstånd? Om du tänker så, då lär du ju inte utvecklas mer över huvud taget ... Och det vore ju tråkigt.

Så nu tar jag och trycker på Skicka. Nu eller aldrig! Håll tummarna och ...