Omvärldsabstinens

Ledig från översättandet i fyra veckor så här långt, "and counting". Än så länge känns det hur bra som helst och jag har inga problem att tacka tvärnej till alla jobberbjudanden. Det enda som stör mig lite grann är att det inte dykt upp några erbjudanden de senaste fyra dagarna ... Möjligtvis kan denna bristande uppmärksamhet från omvärlden bero på att det var julafton i onsdags och att det är lördag idag. Det vill säga folk i gemen är lediga. Även projektledare.



Jag framlever dagarna i stillsamt majestät och föräter mig i godan ro på saffransfudge, rocky road, lakritskola, nötchoklad, knäck och mozartkulor. Samtliga hemsnickrade av mina egna små hansingar.

Det är en märklig känsla att inte behöva känna någon press, att få gå dit näsan pekar, att bara vara. Och att med berått mod inte ha något att fakturera nu när december månad närmar sig sitt slut, känns närmast absurt. Så djupt rotad är vår pliktkänsla (ja - jag vet att vi alla måste arbeta för att kunna betala vårt uppehälle, men ändå ...) att det är höjden av lyx att bara vägra.

Men min arbetsvägran har absolut ett slut. Frånvaron av uppmärksamhet från omvärlden, om så bara ett mejl från en projektledare, har börjat skava lite. Snart är det dags att ge sig ut på översättarmarknaden igen, att vifta med vit flagg och hoppas på att kundernas närminne inte är så kort att jag redan avpolletterats som "lost in translation".