Vett och etikett i plurret

Att lära sig crawla, eller simma frisim om man så vill, är ingen enkel sak. Någon sa en gång att det är svårt att lära sig ett nytt simsätt efter fyllda 50 - och ja, det kan jag skriva under på! I det fallet är det nästan omöjligt att lära gamla hundar någonting över huvud taget!

Jag har övat en gång i veckan i 1,5 år och kommit en bit på väg, men ännu inte knäckt den där slutliga koden. Jag börjar närma mig men jag har en bit kvar tills jag kan säga att jag KAN crawla. Och under tiden stöts och blöts jag med andra motionärer i Eriksdalshallen.



Okej, så här trångt är det inte när jag simmar men det känns så ibland! I morse blev jag till exempel utskälld av en dam som hävdade att hennes rätt till den snabbare bröstsimbanan var betydligt större än min. Hon simmade ryggsim JÄTTELÅNGSAMT och jag tränade crawl med mina paddlar ...

I Eriksdalshallen finns fyra banor för oss motionärer (50-metersbassängen): Rundsim, snabbare bröstsim, crawl och snabb crawl. Egentligen skulle man kunna kalla dem: Rundsim, Snabb, Snabbare, Snabbast - eftersom det i praktiken blir resultatet.

Får då jag som tränar crawl - och som är ganska långsam än så länge? - simma i snabbröstsimsbanan eftersom jag bara skulle stoppa upp i crawlbanan men är för snabb för rundsimmet?


(Nej, rundsim - inte hundsim!)

Det är många som tänker som jag. Många som harvar på i relativt maklig takt med sina paddlar gör det i bröstsimbanan eftersom vi är för långsamma för crawlbanan. Däremot är vi inte så långsamma som många av de bröstsimmare som tycker sig höra hemma i den snabbare bröstsimbanan i stället för i rundsimmet. Resultatet är att det blir många omsimningar, krockar och allmänt gnissel i ledet.

Egentligen är det sorgligt att vi måste gnöla och irritera oss på varandra när vi ska motionera! Hur svårt kan det vara att hålla sams, i allsin dar!