Ja, eller poliskommissarie, läkare, hjärnkirurg, tandläkare, jurist eller vad fan som helst, bara inte översättare!
Varför? Jo, för om jag varit något av allt det där ovan, så hade jag haft en uppsjö av specialistkunskaper från ett specifikt område att ösa ur som författare. Som översättare kan du självklart en massa saker om språk och om de områden du översätter, men tyvärr handlar det i mitt fall mer om att jag kan lite grann om mycket. Några exempel på kunskaper som jag snappat upp under mina 20 år som facköversättare:
- hur man använder och felsöker en fax/skrivare/kamera/mikrovågsugn/ugn/tv/förstärkare/younameit
- hur man använder en ångugn
- hur man säljer sängar och sängkläder
- hur man utför labbtester på blodplasma (nåja, rent teoretiskt "kunnande" i det fallet, jag skulle aldrig släppa mig lös i ett labb ...)
- hur man testar och optimerar växellådan på en bil (disclaimer - se ovan)
- hur man fotograferar olika typer av motiv medelst digitalkamera
- hur man styckar en ko (jajemen!)
- hur man använder en fingeravtrycksläsare
- hur man beter sig etiskt korrekt på olika företag runtom i världen (faktiskt väldigt intressant läsning)
Ja, på den vägen är det. Inte är väl det kunskap som egentligen går att använda till något när du skriver en skönlitterär bok - i det här fallet en deckare/thriller?
Nej, det jag kan mest om är nog ändå själva språket, det vill säga ord, grammatik, meningsbyggnad och så vidare, men inte går det väl att bygga en roman på det? Fast hur var det han sa nu igen, Lindeman? "Han dog av ett f i huvudet och ett komma i örat". Ja, fan tro't. Det kanske funkar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar