fredag 7 september 2018
Prinsessdrömmen
Nej, det här ska inte handla om bakelser, även om det säkert är skitgott att blanda prinsesstårta med drömtårta ... Kanske något att testa men det får jag göra sen. Nu över till min tanke, innan jag glömmer vad det var jag tänkte på:
Jo, så här. Alla - åtminstone alla flickor - sägs någon gång i livet ha drömt om att vara prinsessa. Att få styra ut sig i siden och sammet och guld och medaljer, för att sedan skriiiiida fram och bli beundrad och avundad och omhuldad och pussad på och älskad av prinsen och hela folket. Typ så. Om jag har förstått det hela rätt ...?
Jag vet ju inte riktigt hur den där prinsessdrömmen ser ut, för jag har aldrig drömt den. Jag kan ärligt säga att jag aldrig i helaste vidaste livet har drömt om att gå omkring i fotsid chiffong och klackskor med svandunstofsar och ha glitter i håret!
Just därför blev jag så innerligt förvånad när mina klasskompisar (okej, de var bara tio men ändå) valde mig till Lucia ett år! Det här var typ 70-tal och jag var typ 11 år och typ den blygaste blondinen i hela socknen. Jag var dessutom begåvad med obefintlig sångröst, ett outhärdligt stripigt hår och jag hade både tunghäfta, scenskräck och hattstorlek som en fullvuxen karl. Dessutom skulade jag eftersom jag var lång och gänglig och inte ville se längre ut än killarna i klassen (ja, det fanns ju bara fem men ändå).
Blev det succé? Ja, det kan väl diskut... Nej, det blev fiasko! Tokfiasko! Skolans luciakrona fick inte plats på mitt stora huvud, så jag fick gå som kvinnorna i Afrika när de bär hem vatten, dvs. jag fick balansera den där jävla kronan på huvudet och jag kände hela tiden hur den liksom ville kana åt än det ena, än det andra hållet. Förmodligen såg jag ut som en uggla där jag gick och vickade på halsen för att parera kronans rörelser.
Självklart fick jag en vers att läsa också, men scenskräck och tunghäfta och vers inför föräldrar och klasskompisar (även om de bara var tio) är dömt att misslyckas. Jag tappade bort mig redan på första raden och fick ta hjälp av en kompis som kunde både sin egen vers och min utantill.
Nå, fick jag mersmak? Väcktes min prinsessdröm?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar