Att våga lita på sig själv

Att våga lita på sina infall, på sina vaga föraningar om att ett stycke måste ändras, ett annat måste bort, ett tredje ska flyttas och så vidare ... Hur går det till? Jo, det handlar enbart om att bestämma sig!

Det händer ju ganska ofta (åtminstone hos mig) att det plötsligt faller ner en tanke i mitt huvud, i form av en klar och tydlig anvisning: Ta bort, skriv om! Men hur vet jag när jag vågar lita på det? Hur vet jag att det inte bara handlar om att jag tror att gräset är grönare på andra sidan staketet? Det skulle kunna vara inbillning, eller ett sätt att hålla hoppet levande genom att försöka övertyga mig själv om att jag kan det här, att jag har en plan. Så hur vet jag att jag vet?



Välkommen till skrivarvärlden! Det är så vardagen ser ut här: ständiga kast mellan hopp och förtvivlan, mellan självförtroende och självtvivel. Och ständiga, mer eller mindre omöjliga beslut att fatta.



Jag tror på att jag kan, därför kan jag. Ja, svårare än så behöver det inte vara. Om du tror, om du är bergfast övertygad om att du gör rätt, då måste det ju vara rätt, eller hur? Och gud nåde den som säger något annat!