En bal på slottet kan vara både dötrist och tråkig och ... helt underbar!

Att fira boksläpp är som en bal på slottet. En riktig bal! Inte någon dötrist och tråkig, utan en alldeles underbar!

Tänk så många människor, så många glada tillrop, så många underbara fina gåvor - herregud, jag hade ingen aning om att JAG skulle få presenter! - och .... Ja, det var till och med kul att stå på scen och prata, eftersom jag pratade om något som jag verkligen brinner för och dessutom kan prata om hur länge som helst.

Att så många vänner och bekanta orkade trotsa snö på tvären, otaliga minusgrader och nästan-decembermörker - för att ta sig till Gamla Enskede Bryggeri och fira med mig, det är värt hur mycket som helst!

Men var kom alla ifrån? Jo, det var bokklubbsvänner, vänner från landet ...

... och två av mina söner ...

... och deras kompisar ...

... och fler vänner från landet ...

... och ännu mer familj och vänner och grannar från nu och då, och ... och ... 

Jag kommer leva på det här länge. Plocka fram minnena ett i taget och försöka övertyga mig själv om att det faktiskt har hänt. Och kanske tror jag på mig, eller också inte. Och då får jag väl helt enkelt leva med det, att jag bara nästan tror att det här har hänt. Men om jag nästan tror så finns det ju ändå ett visst mått av sannolikhet och då - det lärde oss redan Tage Danielsson på sin tid - då är det mycket möjligt att det ändå kanske har inträffat.