Jag (och säkert många med mig) har en benägenhet att se livet som ett nollsummespel. Jag vet att det inte är så kreativt, men det är svårt att komma undan känslan.
Det funkar så här (för den som inte vet vad jag pratar om): Allt som händer har en tendens att jämna ut sig. Om det går inihelsike bra på något område under en tid, så har livet/universum/whatever en ofelbar förmåga att förr eller senare korrigera nivån av kaxighet/lycka/whatever.
I januari 2023 fick jag ett besked jag väntat på i 50 år. Ett "Ja!" som i november innebar att jag släppte mitt livs första skönlitterära bok. Förlagsavtalet har under året inneburit både härliga och jobbiga och roliga uppleveser, som kulminerade den dagen då boken flög ut i världen på egna vingar.
Det är ofrånkomligt att årets alla positiva upplevelser har påverkat. Nog blev jag lite styv i korken och släppte taget om alla tankar på nollsummespel. Men i samma ögonblick som jag började tro att nu är det så här livet ser ut, då slår det till, livet/universum/whatever, och en familjemedlem blir allvarligt sjuk.
Att lämna Solkusten och i stället tillbringa nyårshelgen i Småland, med oro och svåra beslut, är på riktigt en reality check! En verklighetskontroll som får en att inse att man inte är större än ens inre svagaste länk. Att på den sjuka familjemedlemmens födelsedag bestämma sig för att det är dags att kalla på ambulans kändes varken handlingskraftigt eller duktigt - bara desperat och sorgligt.
Nå, förhoppningsvis är den värsta krisen avvärjd (hoppet är det sista som överger en, eller hur?) och i morgon åker jag tillbaka till solen. Jag och maken får väl fira ett eget litet nyår tillsammans - det var första gången på 33 år som vi inte firade tillsammans.
Jaha, det här - ovan - lät ju inte så positivt ... Men vad jag vill ha sagt är följande: Du vet aldrig vad som väntar runt nästa knut, så HA KUL, LEV VÄL, VAR SNÄLL MOT DIG SJÄLV!
Och minns följande:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar