Byrå...låda?

I cirka 15 år har jag arbetat i princip uteslutande via översättningsbyråer. Dessförinnan var jag behäftad med en del egna direktkunder, vilket egentligen betalar sig bättre. Varför valde jag den vägen? Jo, när jag födde vår tredje son räckte tiden helt enkelt inte till. Direktkunder kräver mer pyssel. Jag räknade iskallt med att det jag förlorade på karusellerna skulle jag ta igen på gungorna, eller hur det är man säger.



Men nu, 15 år senare, känns det som om byråträsket har spelat ut sin roll. Ingen - INGEN - vinner på mellanhänderna. Förutom mellanhanden själv.



Vad gör min byrå som inte jag kan? Möjligtvis kan de vara lite snabbare på att hantera olika filformat - men det är inget som jag inte skulle kunna fixa. Det argumentet faller på det faktum att det idag egentligen inte finns några gränser, rent formatmässigt.

Vad kan jag då ge kunden som inte byrån kan?

* Ett närmare samarbete. Om en fråga måste gå via mellanhand ökar självklart risken för missförstånd, förseningar etc. Och alla har vi lekt viskleken: Det är aldrig samma sak som kommer ut i andra änden ...

* En termhantering som är värd namnet. De termminnen och databaser jag får tillgång till från min byrå, används inte sällan av flera översättare. Och hur var det nu med fler kockar ...? Just det!




* Ett betydligt lägre pris. Joförseruatt, jag har inga anställda, inga kontor i city och är i själva verket ganska billig i drift. Att sedan även jag får en mer skälig ersättning om jag jobbar direkt mot dig, slutkunden, är ju inte heller fel. Win-win, någon?

Så, vad sägs? Ska vi ditcha byråerna och hitta på något kul ihop?