Filkörning i simbassängen?

En gång i veckan morgonsimmar jag i Eriksdalshallen med översättarkollega. Det är alltid väldigt trevligt och ett utmärkt sätt att väcka kroppen till liv.



Okej, så här skulle jag ju egentligen vilja ha det: En tom, jungfrulig simbassäng där en kan forsa fram i ensamt majestät.
Nåväl, mitt problem med offentliga simbassänger handlar egentligen inte alls om antalet människor i bassängen, utan om att de som är där inte håller sig till den offentliga simbassängens oskrivna regler!

Om man simmar "rundsim" så tycker jag att man bör hålla ytterfil. Okej? Alla med på det? Det känns mest logiskt, eftersom det då finns plats för snabbsimmare att simma om. Det här är, kan man gissa, grundtanken med rundsim. Funkar det? Nähäedå!



Alltså, hur svårt kan det vara?

Varje vecka råkar vi ut för att det ligger långsamsimmare parkerade mitt i banan. Personer som tycker att här kommer jag minsann, och jag har rätt att bre ut mig och ta upp en och en halv fil - "so sue me!".

Här-kommer-jag-simmarna är ändå lite mer hanterbara än kompis-simmarna, som simmar två eller fler i bredd för att kunna samtala under simturen. Helt omöjliga att simma om, och eftersom de alltid är inbegripna i ändlösa diskussioner, är fokuset på själva simrörelsen minimal. Det vill säga det går låååångsamt.

Nu undrar jag, är det då verkligen så helt omöjligt för folk att lära sig filkörning i simbassäng? Jag menar, det funkar ju i trafiken! Visst finns det busar där också, som visar noll och ingen respekt för sin medtrafikanter, men då kan man i alla fall tuta på dem! Hur gör vi i simbassängen? Kanske är det dags för en liten tuta på simglasögonen!