Jag vill nog ändå påstå att jag är ganska medveten om mina fel och brister. Jag tar till exempel hjälp av Ulla-min-Ulla med bokföringen och jag brukar även anlita kunniga kollegor när jag kör fast i något teknikträsk. Jag vet alltså att jag inte är bättre än alla andra, även om jag tror mig vara bättre än många andra på vissa saker. Frilanslivet kräver ju ett visst mått av självgodhet ...
Dock ska man aldrig tro att man är en ö! Det är ju när du någon gång släpar dig ut ur din kokong, för att luncha eller fika med en kollega, som du upptäcker ditt uppdämda behov av att utbyta åsikter, insikter, uttryck och intryck.
Som idag. Efter en försynt spark där bak av trevlig kollega - tack, Tarja L.! - tog jag tvärbanan till Gröndal och tillbringade ett par timmar med att äta och prata.
När jag lämnade Gröndal stod vissa saker lite klarare än innan, och jag återvände till kontoret med förnyad kraft och kastade mig genast över mitt senaste projekt - en hemsida åt ESB Text AB. (JA, jag vet - sent omsider!)
Men tänk så enkelt det är, egentligen! Två timmars samtalsterapi över ett flak sushi, med kaffe och hembakade vaniljbullar, så trillar alla pusselbitar på plats i ett enda drag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar