Förskräcklig drömkvinna ...

... på fyra bokstäver. Någon?

Nå, den första förskräckliga drömkvinna som föll in i mitt huvud var ju "Elin", men just som jag skulle sätta pennan till papperet (eller rättare sagt fingret på paddan, ity jag oftast löser e-korsord) slog det mig att Drömmen om Elin faktiskt inte handlar om en förskräcklig kvinna utan om en ljuv och rar. Men hur tänkte jag där, hur kunde det gå så illa?



Ja, för att analysera denna min spontana reptilreaktion måste vi gå cirka 45 år tillbaka i tiden. Närmare bestämt till låg- och mellanstadieskolan i B, i södra Smålands djupa skogar. Skolan hade, förutom ett antal mycket rara lärare och världens mysigaste mattanter, även en skräcködla á la Godzilla vid namn Elin (jajamen!). Denna reptil huserade i 3-4:ans klassrum och roade sig med att skrämma slag på diverse tillbakadragna och tystlåtna adepter, typ undertecknad. Och de som inte lät sig hunsas kastade hon helt sonika ut i korridoren, där för övrigt min bror tillbringade större delen av sin tid i årskurserna 3 och 4.



Drygt 20 år senare skulle jag få anledning att stöta på denna Godzilla i människohamn i samband med en hantverksmässa i mina hemtrakter. Jag traskade i godan ro runt och hälsade på gamla bekanta med äldste sonen i famnen, när min mamma plötsligt sa hej till en gammal dam som såg lätt förvirrad ut. Jag hörde hur min kära mor presenterade mig och jag hörde även hur hon sa namnet på den gamla damen. "Elin, känner du igen Susanne? Hon gick ju i B skola ..."
Resten av samtalet föll bort eftersom jag vid det laget befann mig i chocktillstånd. Jag stirrade på damen, som såg oförstående på mig och när mina nerver lugnat sig en aning insåg jag till min förvåning att hon inte hade en aning om vem jag var!

Idag är Elin borta, men tänk om hon hade vetat vilka mardrömmar och tvångstankar hon åsamkade mig under de där åren då hon var min lärare. Och tänk om hon vetat att jag när jag skulle bli mamma häftigt motade bort alla förslag på att döpa en eventuell dotter till Elin, som var ett mycket populärt flicknamn vid den tiden.

Nå, idag finns det förhoppningsvis inga sådana skräcködlor kvar i skolvärlden, för min äldste son har vågat språnget och utbildar sig just nu till lärare vilket torde vara ett gott betyg för de lärare som kantat hans väg genom skolan.