Roligt och roligt, grisar ska inte ha roligt!

Ibland funderar jag på om jag kanske har fel inställning till mitt arbete! Tänk om man inte alls bör resonera i termer av "jag ska tycka att det är roligt". Arbete kanske inte alls handlar om att ha kul!

Häromnyssens fick jag en förfrågan om att vara ansvarig för termhanteringen i ett större projekt. Utan att tveka sa jag "nej tack", med motiveringen att man bör tycka att ett uppdrag är kul för att det ska bli ett bra resultat. Jag tipsade i stället om en vän som är bra på sånt.
Och det är här jag börjar fundera på om jag kanske trampar fel. Genom att konsekvent välja bort en viss typ av arbeten, under förevändning att jag blir uttråkad, så lär jag mig heller inte så mycket nytt. I slutänden blir det hela ganska bekvämt, eller hur! Jag får fortsätta pyssla med mina formuleringar, det vill säga det jag faktiskt tycker är kul, och slipper skapa nya arbetsmetoder och rutiner. Vilket i förlängningen innebär att jag slipper lära mig nya saker ...



Nej, nån klok uggla blir man inte med den metoden. Risken är däremot stor att man fastnar i hjulspår som i slutänden förtar glädjen även i det som jag har brunnit för hela mitt liv - orden och språket. Av precis samma orsak som man tröttnar på spittekaka om man äter det en hel vecka i sträck varje år. Fråga mig, jag vet. Jag fick en hel spittekaka av min farmor på min födelsedag - varje år, tills jag fyllde 12. Sen dess har jag aldrig ätit spittekaka. Smakar frigolit och socker. Och så kan vi ju inte ha det!

Nej, skärpning! Jag lovar härmed att tacka JA till nästa termhanteringsuppdrag som trillar in i inkorgen. Men först ska jag ha semester!