What's with all that Demis Roussos?

Jag har en svaghet: När jag väl har fastnat för en låt - må det ha hänt på 60-, 70-, 80- eller 90-talet - sitter den som ett plåster i bakhuvudet. Text, melodi, rubbet. När det gäller vissa låtar - jag lovar! - kan du väcka mig mitt i natten och be mig sjunga, så sätter jag den ordagrant!

Det här är ofta ganska enerverande för folk i min närhet, och för mig själv en ständig gåta ity jag är oförmögen att lära mig andra mer matnyttiga saker, som kontonummer, telefonnummer, bilens registreringsnummer, personnamn. Jag vet vad jag och min närmaste familj heter, men sen är det trögt ... Samtidigt kan jag sjunga Demis Roussos "Forever and ever" utan att staka mig. Eller Hansons "MMMBop". Eller "Das Kufsteiner Lied", som 70-talets alpresenärer brukade plågas med. Numera hörs den sällan någonstans, men i min minnesbank sitter den som om den vore fäst med crazy glue. För att inte tala om Bay City Rollers, valfri låt!

Man skulle önska att all information fastnade lika lätt i våra huvuden som musik. Kanske dags att tonsätta Svenska Akademiens ordlista? Eller Språkrådets Svenska skrivregler? Tänk så praktiskt att ha alltsammans i huvudet, till en lagom svängig melodi!

Häpp!