Att skriva en kärleksroman "i teorin" är betydligt enklare än att göra det på riktigt, kan jag säga. Och att ha en deadline som ligger bara lite drygt en månad fram i tiden känns ... hur ska jag säga ... skitläskigt!
För att komma i rätt stämning, eftersom jag känner att mitt manus hela tiden tippar över åt chic lit-hållet, bestämde jag mig för att lyssna på ännu lite mer romance i min e-boksapp. Den här gången tog jag tjuren vid hornen och valde Nora Roberts - min livslånga antagonist och fetaste hatobjekt. Jo, jag vet att det är totalt irrationellt att avsky en människa du aldrig har träffat och i synnerhet en författare vars böcker du inte gillar. Nå, så läs dem inte då! Svårare än så är det inte!
Men nu skulle det alltså ske. För att inte i onödan köpa in böcker som jag kanske inte tänker läsa ut, valde jag återigen e-boksversionen och satte igång. Och vad hände? Efter 46 minuter och 43 sekunder vred jag mig runt min egen axel av obehag över det plågsamt sötsliskiga språket, de oerhört fåniga situationsbeskrivningarna, de gulliga ögonblicksbilderna av skuttande ekorrar som förirrar sig bland stolta björkar och vajande grästovor etc. etc.
Suck!
Jag inser att jag måste borsta upp mig rejält om det här ska gå vägen. Om jag ska ha minsta lilla vinstchans måste jag lära mig att:
1. beskriva människors utseende på ett väldigt känslosamt och lite aningslöst sätt, för att få läsaren att förstå att här har vi en kvinna som helt enkelt är sinnebilden av överjordisk kvinnlighet och tjusning, men stackars liten har ingen aning! Eller en man vars blotta existens andas testosteron och virilitet så till den milda grad att kvinnor i hans omgivning svimmar handlöst runt omkring honom - självklart utan att han begriper varför
2. tänja på alla eventuella antydningar till romantiska situationer i syfte att skapa amorösa förväntningar i läsarens huvud. Och då talar vi tänja på dem intill oigenkännlighet och långt bortom all rim och reson, för att riktigt suga ut det göttaste ur alla tänkbara och otänkbara chanser till just romantik.
Hmm, jag har nog en liten bit kvar att vandra, är jag rädd. Don't get your hopes up, folks!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar