"Kill your darlings" är ett välkänt begrepp för alla som någonsin har skrivit något över huvud taget. Välkänt, väl beprövat och nödvändigt.
Innan jag tog tag i manus nr. 2 "på riktigt" genomgick jag ett flertal interna små kriser. Jag hade gjort ett utkast (om man nu kan kalla en textmassa på >80K ord för ett "utkast") men insåg att jag hade börjat tveka angående nämnda textmassas existensberättigande. Kort sagt, är det verkligen bra nog? Tyvärr blev svaret nej och >80K ord raderades utan prut.
Jag kan inte med bästa vilja påstå att det var skönt. Tvärtom, det kändes för jävligt! Som att frivilligt ställa ut sitt barn i skogen och hoppas på att ungen ska hitta hem av sig själv.
Å andra sidan, i skogen finns gläntor som är upplysta och vackra och har man tur kan man sitta i en av dem och liksom bara låta tankarna fara. Det är väl så jag har gjort nu, för nu flyger fingrarna över tangentbordet igen och de 80K orden är ett minne blott. Nya friska tag!
Japp, så sant som det är sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar