När det där ögonblicket kryper närmare

Ja, jag känner det tydligt. Det gör sig påmint nästan varje dag numera och jag värjer mig, jag försöker bortse från de nästan övertydliga tecknen men samtidigt vet jag att mörkret i tunneln kryper närmare.



Långt där framme vet jag att slutet närmar sig. Det slut som innebär att jag måste fatta ett tungt, nästan oöverstigligt beslut och det känns i magen nu. Det är sorg blandat med skräck blandat med lite förväntan, för i slutändan är det ju ändå - eller bör åtminstone vara - en aning positivt.

Ja, vad handlar det om? Vad yrar jag om? Jo, ny dator! Det finns inget svårare än att bestämma sig för när, var och vad!



Ja, det känns ju ibland som om jag helst bara vill kasta en krona i luften eller blunda och peka. Det finns så oerhört mycket att välja på och i slutändan blir mitt datorval - i det här läget - något av ett karriärbeslut. Ska jag hålla mig till pc eller ska jag hoppa över skranket, till det grönare gräset? En snygg dator ... Hmm. Tål att tänka på.



Och inte kan jag rådfråga hushållets övriga datoranvändare, för de står allesammans på andra sidan skranket redan. Nej, jag skjuter nog upp beslutet ytterligare en tid. Men jag säkerhetskopierar för glatta livet under tiden ... Bafatt, liksom.