Motstånd

Något av det värsta som finns (Obs! I-landsproblem) är att få mejl från bokföringsbyrån där ilskna versaler utropar att det är dags samla ihop pappren för gångna månaden/perioden. Sådana mejl gör mig oresonligt förbannade, de förstör hela min dag och det spelar ingen roll att den gångna månaden i mitt fall bara handlar om en väldigt liten hög papper!! Trots den lilla lilla högen hänger ångesten genast som en bila över nacken, jag kan riktigt känna den vassa eggen skrapa min tunna hud.



Men, tänker någon, det är väl i allsindar bara att göra! Om det är så få papper lär det inte ta så lång tid. Nej, sant - det tar ingen tid alls nästan. Det går så lätt så. Och ändå inte!



-------

Nå, efter en stunds eftertanke har jag ändå bestämt mig. Det som måste göras måste faktiskt inte göras just precis nu! Bara för att någon hojtar med versaler innebär inte det att jag måste kasta allt jag har för händer, eller hur?


Så bra, då har vi rett ut det här ... Det känns riktigt bra att ha fått diskutera igenom den här känslan! Tusen tack för att du har lyssnat.