Att plötsligt komma på vad man håller på med

Hur många gånger har jag inte fått frågan "Vad är det du skriver för något? Vad är det för typ av bok?"



Tänk att det ska vara så svårt att besvara den frågan! Många gånger är det enklare att säga vad det inte är.

Jag har försökt, med uteslutningsmetoden att komma fram till vad det är:
Ond bråd död - check.
Polis - check.
Så, är det då en deckare? Hm, jo, kanske.
Eller en polisroman? Nej, inte polisroman för det involverar inte något direkt polisarbete, inga tekniska detaljer, inget CSI och faktiskt väldigt lite blod och tarmar.
Och hur är det med kärleken? Nix, ingen romantik så långt ögat når.
Mörker - check.
Obehag - check.
Thriller? Tja, kanske ... Fast inte riktigt, va?

Men så idag, när jag kommunicerade med lektören och försökte formulera några väl valda ord, då slog det mig! Vad vill jag att hon som lektör ska vara uppmärksam på? Är det något särskilt som jag vill att hon ska uppfatta/känna när hon läser? Jo men visst, spänning är det ju!

En spänningsroman! Ja, det låter helt logiskt faktiskt.
Vad skriver jag? En spänningsroman!



Och den här skylten kommer jag att hänga upp på min dörr, för att undvika framtida missförstånd.