Skämskudde

Igår hade jag en dålig dag. Det händer då och då och det innebär egentligen inget värre än att jag inte får något riktigt flyt i skrivandet, att det hakar upp sig här och där eller att jag börjar tvivla. Inte på skrivandet som sådant utan på någon karaktär, någon scen, något uttryck eller - i värsta fall - den röda tråden (vilket i princip är liktydigt med att jag börjar tvivla på hela projektet eftersom en justering av den röda tråden innebär en genomgripande omskrivning).

Så, vad gör jag i sådana här situationer? Jo, jag plockar fram min punktlista som är rangordnad utifrån grad av tvivel:

1. Koka kaffe, fixa ett kanelknäcke med smör och någon god ost, ta med dig koppen och knäcket upp till datorn och försök igen. Om inte det fungerar, gå till nästa punkt.

2. Ta en promenad alt. en löprunda och försök igen. Om inte det fungerar, gå till nästa punkt.

3. Sätt dig framför tv:n och zappa planlöst. Titta en stund på något tankebefriande och försök igen. Om inte det heller fungerar, gå vidare till den sista punkten - men tänk på att denna är avsedd enbart för krissituationer!

4. Sätt dig framför tv:n med en kopp te, två kanelknäcke, lite ost, starta The Holiday och titta så länge du står ut. Om inte det fungerar så fungerar inget!

Rubrikens skämskudde är alltså detta att jag då och då tittar på The Holiday bara för att slappna av, släppa alla vettiga tankar och låta hjärnan "fasta" en stund. The Holiday är sådär lagom skämmigt småputtrig och innehåller egentligen inte så mycket handling att det på något sätt stör att du redan har sett den tio gånger. Dessutom innehåller den:



Jude Law - i en av hans förmodligen snyggaste roller. Sånt kommer man långt med! Om film vore medicin (vilket det faktiskt är!) så skulle The Holiday (eller rättare sagt Jude Law) vara fullt i klass med Stesolid eller Valium.

Och detta är alltså mitt skrivkrampstips denna ovanligt solfattiga och gula (!) tisdagsmorgon.