I tre dygn har jag haft förmånen (eh ...?) att sitta helt solokvist och bara jobba med de ändringsförslag jag fått från redaktören. Ingen har avbrutit mig, pratat med mig eller på något vis pockat på uppmärksamhet och hur tragiskt det än låter så har det varit oerhört fruktbart!
Maken är bortrest, sonen jobbar långa dagar som pizzakock och jag har varken haft möjlighet att träna eller besöka den arbetsplats dit jag emellanåt går för att förlusta mig med andra, levande varelser. Och - voilà - idag kunde jag alltså skicka ut en sprillans ny pdf till redaktören och nu gäller det att hålla tummar och tår i några veckor tills hon hör av sig med ett beslut. Kommer det att bli ännu en runda med ändringar? Eller är jag kanske klar?! Eller blir det sågning medelst fotknölarna och tillbaka till ruta ett? Spänningen är, som man säger, olidlig!
För att fira min pdf och för att det är fredag avslutar jag idag med ett uppmuntrande tillrop till alla er författarkollegor som, liksom jag, emellanåt funderar på om ni verkligen inte har lite för många hästar i stallet:
Eller hur?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar