Ytterligare lite tid passerar och så återkommer - idag faktiskt - ett annat bokförlag. De säger att de köper originalmanuset rakt av, utan några ändringar:
"Nu har vår lektör läst ditt manus 'Att sälja ett hus' och hon skriver så här:
'Detta är en fin och välskriven relationsroman med ett kryddmått svärta. Här finns exakta detaljer och jag får som läsare tydliga bilder i huvudet. Bra!'
Vår bedömning är att vi kan ge ut din bok ..."
Så, vad händer nu? Ja, i stället för att hjula runt i huset kan jag inte sluta tänka på att det här andra förlaget rakt av köper det som jag nu håller på att förändra och - helt ärligt - göra mycket bättre. Hur gör jag nu? Hur ska jag ... Men nej, det här går ju inte! Jag kan inte backa klockan och gå tillbaka till det som jag nu tycker är behäftat med en hel del brister. Slarvfel, tankegrodor ...
Därför blir det nog så att jag faktiskt tackar nej till den respons som är den mest efterlängtade - och hur frustrerande är inte det och hur fan tänker jag nu?
Det förlag som nu gnuggar både sina egna och mina geniknölar genom att läsa och läsa igen, framstår i min värld som mer engagerade och mer noggranna och i slutänden kommer - hoppas jag - resultatet troligtvis att bli mycket bättre. Därför avstår jag, även om det är med både ont i magen och ett visst mått av sorg. För - let's face it - jag börjar bli ganska sugen på att få korka upp den där champagneflaskan som väntar i källaren och vråla:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar