Midsomer murders

I have this thing for ... Morden i Midsomer. Det är fånigt, jag vet, men jag kan inte låta bli! Jag ser varenda avsnitt jag kommer åt. Lyckligtvis har jag ett uselt minne och har oftast ingen aning om vem som är mördaren, trots att jag ibland har sett avsnitten både en och två gånger förut.



A bit of a crush? Jo, sannolikt. Men den senare varianten går också bra. Han tar sig i längden.

De allra första säsongerna besåg jag på landet, under sommarlovens inledande veckor, tillsammans med en eller två av sönerna, som egentligen var alldeles för små att se "Morden" när serien tog sin början. Det hände att de drömde mardrömmar efteråt, och fick komma och sova hos mig. Jag hade inget alls emot det, eftersom flera avsnitt i de första säsongerna var rejält skrämmande och vid den här tiden var min äkta hälft kvar i stan och arbetade dessa veckor ...

Kanske är det däri magin ligger. I sommarens första lediga veckor, med löfte om många fler, om svalkande bad, utflykter med båten, picknickar med vänner på skärgårdsöarna ...

Nå, tiderna förändras. Nu går Morden i Midsomer året runt, alla dar i veckan. Båten är såld, sönerna är för stora för landet och vännerna skingras, sakta men säkert.

Men familjen Barnaby håller ändå stilen, för det mesta. Med en liten doft av sommarkväll i juni.