För tillfället har jag ett uppehåll i arbetet som översättare och då sitter jag gärna i köket och skriver i stället för på kontoret. Köket är stort, ljust och har mycket fönster. Genom fönstren ser jag mina inneboende: rådjursfamiljen som mot vår vilja har adopterat oss och innehållet i vår trädgård. De spatserar hemtamt omkring som vore det deras egna ägor och äter beskäftigt både av det halvt nedrasade plommonträdet och av björnbärsbusken, som aldrig riktigt får fart just på grund av att våra objudna gäster är så förtjusta i den ...
Naturligtvis tycker jag inte om att ha rådjuren boende hos mig, men samtidigt är de vackra att se på och det känns på något sätt lite gott att ha dem här. Som att ha kakan och äta den. Bo hyfsat centralt och ändå lite på landet. Så de får hållas. Och med lite tur äter de upp fallfrukten i en takt som gör att deras konkurrenter om godsakerna, de inte fullt lika vackra råttorna, får en mager höst och kanske flyttar någon annanstans. Tänker jag, förhoppningsfullt och väljer att se åt andra hållet när familjen rådjur glufsar i sig floxen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar