Fredagen förra veckan ägnade jag åt en heldagskurs i textgranskning. När folk i min närhet himlade med ögonen och flinade rått inför min glittrande entusiasm insåg jag hur världen i stort ser på textgranskning. Torr, torrare, textgranskning ...?
Men nej, nej, nej, de vet inte hur fel de har!
Faktum är att textgranskning inte alls är tråkigt! Att lyssna på när Sara Rösare från Språkkonsulterna dissekerar en text är för oss ordarbetare ungefär - gissar jag - som när fysiker får träffa Fuglesang eller Hawking. Farligt nära ren njutning alltså.
Och jag som just nu står i begrepp att vända upp och ner på ESB Texts samlade kundflora funderar seriöst på att bredda min tjänsteportfölj till att även inbegripa textgranskning. Inte för att jag plötsligt skulle ha upptäckt någon ny och hittills okänd förmåga hos mig själv, utan helt enkelt för att det är textgranskning jag alltid har gjort! Korrläsning? Inte då! Fram till i fredags TRODDE jag att jag korrläste, men det gjorde jag inte alls. Jag är idag till och med tveksam till om jag ens KAN korrläsa en text, för då gäller det nämligen att hålla di små fingrarna i styr och enbart ägna sig åt att rätta rena felaktigheter. Hur många av oss kan säga att det är det vi gör, handen på hjärtat? Någon? Nej, tänkte just det ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar