Till Jimmy Åkesson:
Jag är blond, jag har blå ögon och så långt tillbaka någon har orkat kontrollera är jag "svensk" - men vad innebär det egentligen?
Både min farfarsfar och min morfar flydde till USA när det var för fattigt och eländigt att bo i Sverige. Det är bara lite drygt 100 år sedan. Ingen tid alls, egentligen. När de anlände var de vad vi idag skulle kalla "ensamkommande flyktingar".
Med lite flyt och mycket arbete lyckades de tjäna ihop pengar och kunde sedan köpa varsin gård när de efter många år i västerled vågade sig på att återvända.
Min morfar deltog i första världskriget för USA:s räkning och som tack fick han pension från amerikanska staten under resten av sitt liv (han blev nästan 90 år). Pengar som kom väl till pass när han skulle försörja fyra barn på en liten gård i Småland. Han berättade gärna vilda historier om sina äventyr som ung emigrant.
För pengarna som farfarsfar tjänade i USA köpte han sig en gård som än idag är i familjens ägo och där jag har vuxit upp. Under hela sitt liv var han stolt över sitt liv som emigrant, han visade gärna upp sin björnskinnspäls och sin amerikakoffert. Vi efterlevande ser honom än idag som en förebild, en som vågade, en problemlösare.
På grund av de eländiga förhållandena i Sverige för hundra år sedan har jag många släktingar i USA och vi har idag ett flitigt socialt utbyte. Vi trivs ihop och vi skrattar ihop. De är andra och tredje generationens amerikaner men de värdesätter sitt svenska arv. Men är de svenskar? Kan de åberopa sitt svenska arv och i så fall varför? Ingen av dem är född i Sverige men alla uppskattar de att komma hit och njuta av sillamackor och snapsvisor. Så, var drar vi gränserna?
Jag har lämnat svenska kyrkan eftersom jag inte tror på högre makter. Jag tror på mig själv, på alla oss människor som lever här på jorden, bakom gränser som en gång ritades upp, inte av någon högre gudom utan av människorna själva.
Jag tror verkligen på människans förmåga att anpassa sig, att göra det som är bäst för sina närmaste - även om det handlar om att fly ett land som av olika orsaker inte går att bo i längre - och jag tror på vår uppfinningsrikedom, som ju är den som har fört oss hit där vi är idag. För vi har tagit oss hit genom en strävan efter förnyelse och INTE genom att skräckslaget kämpa emot, försöka vrida tillbaka klockan och skapa ett "vi" och ett "dom".
Det är häpnadsväckande att ett politiskt parti idag - 2018 - kan bli näst största parti genom att vädja till människans allra lägsta instinkter. Ett parti som dessutom öppet pratar om sina planer på att kategorisera oss i termer av vilken gud vi tror på och vilken färg det är på vår hud!
Jag skäms något så oerhört! Jag skäms för mina barns skull och jag skäms för min farfarsfars och min morfars skull. Dessa två starka män som troligtvis hade haft en helt annan syn på det här med "vi" och "dom" om de hade levt idag.
Vi människor har i alla tider rört oss över gränserna, utbytt erfarenheter och arbetskraft, låtit språken och kunskaperna färga av sig på varandra. Det är bland annat det som kallas utveckling, Jimmy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar