När drömmen överträffar fantasin ... Insomnia, var är du när jag behöver dig?

Härom natten drömde jag om björnar. Stora, blodtörstiga brunbjörnar som (känsliga människor uppmanas sluta läsa här) tuggade i sig en hoper människor, mitt framför ögonen på mig. Både vuxna och småbarn, de här björnarna var sannerligen inte kräsmagade!



Under björnarnas idoga kalasande ägnade jag mig åt att gömma mig. Vid något tillfälle försökte jag även gömma undan två små barn i en kökslåda, för att om möjligt spara deras liv. Jag stack ett kvastskaft genom handtagen så att lådorna inte skulle gå att öppna och därefter stod jag bakom ett skåp och iakttog hur deras mor - som var rullstolsbunden och därför lite mer svårhanterlig än barnen - blev strypt! Även som dröm sett var det en fullkomligt bisarr upplevelse att se en björn strypa en människa. Jag minns att en gigantisk björnhona höll sin ram runt den arma kvinnans hals och tryckte upp henne mot väggen, för att sedan - när hon slutat sprattla - i godan ro börja smaska i sig kvinnan medan en liten björnunge satt på köksgolvet och lekte fridfullt med människobarnens leksaker. Bilar och dockor sysselsatte den lille medan hans mamma tuggade.

Scenbyte. Plötsligt ligger jag och vibrerar av skräck högst upp på några köksskåp medan den stora björnhonan röjer runt i köket för att få fram de två barnen, som hon tydligen har fått nys om trots mina säkerhetsåtgärder. Ytterligare lite senare står jag i en garderob och hör björnarna tugga på resterna av de små barnen ...



Tanken på den här bisarra och outhärdligt vidriga mardrömmen lämnar mig ingen ro och jag grubblar febrilt på om den har någon bakomliggande betydelse. Bör jag vara orolig? Jag tror egentligen inte på sanndrömmar men det här var så oerhört grafiskt och realistiskt, i all sin orimlighet, att jag fortfarande - flera dagar senare - mår illa vid tanken på ljuden. Jag kan tänka mig att det faktiskt låter precis så när en björn äter upp en människa och ärligt talat hade jag inte behövt den här kunskapen! Vissa saker mår man bättre av att inte veta, eller hur?

Att drömma sådana här drömmar ger mig en känsla av att: "Med sådana vänner behöver jag inga fiender". När jag led av insomnia drömde jag inte om människoätande björnar och om jag gjorde det så minns jag det inte, för när du sällan sover är sömnen mer att likna vid en lättare form av koma och du minns absolut ingenting av nattens eventuella maror! Ganska sympatiskt egentligen ... eller?