Radio Gaga

Lyssnas det på radio något?
Jodå, men min radiokultur är tyvärr lite monoton. Jag har ett par favoriter och några nyheter kämpar sig ytterst sällan in i min radiodiet. Om radiolyssnande vore ett näringsämne skulle jag falla offer för både skörbjugg och engelska sjukan. 

Melodikrysset är en sådan favorit och den som vågar sig på att rynka på näsan åt det och hävda att det är en dinosaurie bör snarast tänka om. Mello (det finns bara en Mello och det är Melodikrysset! Inga andra avarter göre sig besvär) är en konstant, en oföränderlig storhet som ingen - INGEN - pillar på ostraffat.

Och så ...

... förstås, som emellertid på senare år allt mer har börjat likna Monty Pythons berömda sketch "Four Yorkshiremen". SM i elände, gråtkavalkad, hurra-vad-jag-är-usel - och ändå! Det är något med den där förbannade signaturmelodin som omedelbart kopplar upp till våra mest solstänkta barndomsminnen. Som rör oss till tårar av ren och skär carpe diem - hur ogärna vi än vill erkänna det. Två takter av Sten Carlbergs fucking sommarplåga och du sitter där med ett saligt fånflin, trollbunden inför utsikten att få höra ännu en kändis ösa ur sig sina värsta tillkortakommanden alternativt största framgångar - eller i värsta fall både ock. Emellanåt med en eftersmak som påminner om innehållet i gamla tiders spottkopp. Inte för att jag vet hur det luktade/såg ut (så gammal är jag inte!) men en kan väl gissa ...

Och så överst på prispallen då - trumvirvel: Spanarna! En enkel men genial grundtanke med potential att aldrig bli vare sig sliten eller uttömd. Ja, lite beroende på deltagarnas kapacitet förstås och det är här jag har gjort en egen spaning - och nej, jag tänker inte gå in på de olika deltagarnas förmåga att spana tillräckligt fängslande, det vore förmätet. Däremot har jag upptäckt en annan sak, en trevlig liten effekt som emellertid kan bli en aning ... hmm, kontraproduktiv skulle man kunna säga.

Några av deltagarna, och jag tänker särskilt på Agnes Lidbeck och Camilla Lif, har väldigt speciella röster. Så speciella att jag faller i trans när jag lyssnar. Jag tänker att de här kvinnorna, utöver sina ordinarie arbeten som författare respektive präst, borde läsa in texter typ telefonkatalogen eller Biltema-katalogen. Inläsningar som sedan kan användas för att lugna oroliga människor! Kanske som terapi för folk med PTSD eller ADHD eller annan valfri bokstavskombination, eller som sömnterapi för folk med insomnia (BTW, hur är det att vara präst och ha en röst som hypnotiserar? Ja, se det kan bli en helt egen spaning i sig, känner jag!).

Enda problemet när de här fantastiska kvinnorna talar är att jag lyssnar så intensivt på deras röster att jag helt missar innehållet! Lite som att "inte se skogen för bara träd", antar jag. Å andra sidan blir lyssnandet på deras inlägg ett slags meditation med inbyggda mantran och det fyller ju också sin funktion, eller hur?