Telias nät har hackats/attackerats två gånger den här veckan och då fungerar inget som det ska. I sådana situationer känner man sig oerhört liten och sårbar, och känslan av utanförskap är totalt.
Aldrig har väl världen känts så stor och hotfull som när man är utestängd från den digitala verkligheten.
Det är obehagligt att plötsligt bli medveten om sin sårbarhet, samtidigt som jag häpnar över att vi idag tar vår digitala kontakt med omvärlden så för given. Den digitala närhet jag har med exempelvis mina släktingar i Iowa, Illinois och Kalifornien är i sådana här stunder en ren chimär, för när internet ligger nere känns de mer avlägsna än någonsin!
Och nu, just i skrivande stund, får jag ett sms från Telia som säger att de ser allvarligt på dessa attacker och jobbar intensivt för att åtgärda problemen. Om det var tänkt att det meddelandet skulle ge mig en känsla av trygghet, så missade de målet grovt, kan jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar