Oss administrativa analfabeter emellan

I snart 20 år har jag varit frilansande översättare - utan att ha hamnat i fängelse en enda gång! Det är faktiskt något som borde firas, inser jag nu när jag tänker efter.



Med tanke på hur tjurigt motvillig jag är när det gäller all form av regelstyrd hantering av vad det vara må, är det inget mindre än ett mirakel att jag får fortsätta som egen företagare år efter år.

För ärligt talat, jag somnar stående när jag gör en (numera) så simpel sak som självdeklarationen. Jag faller i djup koma av att läsa sekretessavtal, årsberättelser, you name it ... Inte ens min egen årsredovisning orkar jag ta mig igenom! Och min arkiveringsteknik skulle ... hmm ... få Sid Vicious att falla i gråt.



Nå, under den självironiska fasaden måste jag ju erkänna att det här är ett problem. Under alla år har jag tänkt att jag ska ta mig i kragen och "bli bättre" på sådana här saker, men ... nej ...
Ibland önskar jag att vetenskapen kunde hitta en diagnos, typ "administrativ dyslexi", bara för att ha något att luta mig emot när självömkan sätter in.
Men till dess att en sådan diagnos dyker upp, får jag acceptera att jag har en mycket selektiv fokuseringsförmåga. En får helt enkelt göra det bästa av situationen, vilket i mitt fall är att jobba på som en liten iller så att jag har råd med de straffavgifter som Skatteverket då och då bombarderar mig med. Så länge inte polisen knackar på dörren får en vara nöjd!